Det hörs också en del interna skottsalvor i socialdemokratiska regeringspartiet.
I en ny bok, inte till valet men till älgjaktstiden, återger falangaktivisten Daniel Suhonen inte bara ekot av när en sådan mångtaggare som Håkan Juholt nedlades, något som inte skedde i första drevförsöket. Suhonen har också riktat kikarsiktet mot andra framträdande personer, såsom några statsråd. Om Suhonen – som i egenskap av talskrivare drog Juholt åt vänsterkanten – får träffverkan är än så länge osäkert.
Tills vidare kan det lämnas därhän. Ett påpekade bara, innan övergång till den riktiga älgjakten. Suhonen är ingen enkel amatörjägare. Några av förbunden i LO har ett slags tankesmedja, vars huvudärende tycks vara att opponera mot IF Metall i synnerhet och S-partiets mindre vänsterinriktade falang i allmänhet.
Just nu är det i alla fler här i landet som engagerar sig i den riktiga älgjakten. I jaktfrågor är meningarna ofta delade och graden av oförståelse ungefär i klass med falangmotsättningarna på vänsterflygeln. Det finns en kulturkamp i naturfrågor som är missriktad och som inte bidrar positivt till naturvård och inte heller till landsbygdens utveckling. Förståelsen borde bli större för att naturvård har många sidor, liksom för att omsorg om naturen finns både hos sådana som brukar den och sådana som mest tittar på den.
Älgjakten är ett exempel. Den är ju ett stort nöje – en populär och samlande verksamhet för många landsbygdsbor och andra. Det bör även de flesta som inte själva jagar inse, vilket de flesta nog också gör. Men jakten är också en förvaltning av en tillgång, den ger kött som produceras högst miljövänligt. Den är därtill en viktig skyddsåtgärd, för skogsbruket och vad gäller trafiksäkerheten.
Hur jakten utövas, och hur avskjutningen planeras är därför en inte så enkel avvägning. En för stor älgstam betyder stora skador på ungskogen. Särskilt illa drabbas tallskog, och balansen mellan barrträden förskjuts från tall till gran på ett sätt som vare sig är samhällsekonomiskt eller miljömässigt godtagbart.
Detta är inte så märkvärdigt, och ingen nyhet. Men det är ett lärorikt exempel på det som så ofta försummas i miljödebatter. Det är ofta inte så enkelt som att det finns bara ett värde, som kan och ska drivas ensidigt. I stället handlar det regelmässigt om avvägningar mellan olika mål och önskemål som åtminstone i vissa delar är värda att ta hänsyn till. Produktionsintressen, friluftsintressen, botaniska intressen och djurliv står inte i motsats till varandra på enkla och entydiga sätt. Älg måste jagas, och många har glädje av det. Men vildsvin borde jagas ännu hårdare, av hänsyn till jordbruk och trafiksäkerhet.
Behovet av intresseutjämning, kompromiss och hänsyn till flera saker på en gång kommer ofta i kläm när maximalistiska och oförstående hållningar breder ut sig i olika frågor. För landsbygdsnäringar och jobb i glesbygder kan detta leda till att konflikter med ofta storstadsdominerade organisationer och myndigheter tillspetsas på ett sätt som är onödigt. En liten övning i bättre förståelse är att se hur man lärt sig att i älgjakten jämka olika intressen mot varandra – och dessutom ha trevligt och få naturupplevelser.