Med en serie domar höjde de den genomsnittliga gränsen för grovt narkotikabrott, så att färre döms för detta. Domarna för samma mängder narkotika gjordes lindrigare genom att det etablerades en ny skala, åtskilligt lägre än den tidigare.
Det presenterades som att det skulle vara en mer nyanserad bedömning, där volymer smugglad eller såld narkotika inte skulle bedömas så schablonmässigt och där andra försvårande och förmildrande omständigheter skulle beaktas mera. Det lät ju bra, och det hade också stöd i ett riksdagsbeslut för åtskilliga år sedan.
Verkligheten blev dock att hänsynstagandet till andra omständigheter än antalet kilo eller gram inte ändrades särskilt mycket, utom i en del fall där flera personer i samma liga dömts och det gjorts mer skillnad på ledande och underordnade personer i ligan. Den stora förändringen var att hela skalan åkte nedåt, från den tidigare tabell som en HD-domare utarbetat som ledning för domstolarna till den nya, lägre som aktivistiska justitieråd ville etablera.
Att den nuvarande regeringen, eller den föregående S-regeringen, skulle ha föreslagit en lagändring med det syftet är ytterst, för att inte säga totalt osannolikt. Stöd i riksdagen för en sådan ändring i kriminalpolitiken hade också med säkerhet saknats. Nu är lagen ändrad i alla fall, till betydande fördel för den organiserade och grövre narkotikakriminaliteten. Domare som har en bestämd politisk vilja kan vara mycket mäktiga, och kan styra utan att behöva övertyga riksdag eller väljare – om de bara kan få med sig den lilla kretsen av sina närmaste kollegor.
Justitieminister Beatrice Ask (M), som upprepade gånger fått se hur domstolspraxis omintetgör eller uttunnar riksdagsbeslut inom hennes ansvarsområde, blev förklarligt nog bekymrad och gjorde det som regeringen kan börja med i sådana situationer. En utredning tillsattes för att förbereda ett kommande regeringsförslag till lagändring.
Utredningen, gjord av några jurister och ämbetsmän, är nu klar. Den ger belägg för att det har skett en allmän mildring av straffen för grövre narkotikabrott, samtidigt som följderna i det föregivna syftet med en mer nyanserad straffmätning är små. Men ämbetsmannamakten i utredningen vill ge ämbetsmannamakten bland HD-domarna segern
Den enda lagändring som föreslås, en uppdelning av de grova narkotikabrotten i två skikt, med oförändrat maxstraff, sägs uttryckligen vara till för att inte höja straffnivåerna, utan bara medge en bättre avvägning vid mycket stora narkotikapartier. I övrigt ställer sig utredningen bakom HD. Justitieministern är för en tid ställd offside utan beslutsunderlag, innan en ny utredning gjorts.
Dessutom har utredningen inte ens tittat på ett annat av HD-domarnas aktivistiska och olycksaliga tilltag. De sänkte kraftigt straffvärdet för de ytterst farliga och våldsframkallande så kallade katinonerna mefedron och MDPV, som i bland annat Södermanland, Östergötland och Västmanland skapat otäcka arbetsmiljörisker för vårdpersonal och andra som konfronterats med psykotiska och våldsamma droganvändare. Även där är utredningens resultat att det en tid förblir som det varit sedan 2011.
Inte bara justitieministern utan hela riksdagen och väljarna har orsak att vara starkt missnöjda med vad juristmakten håller på att ställa till med i narkotikapolitiken. Under den kommande mandatperioden behöver det här redas upp.