Paketen blir förhoppningsvis till glädje och nytta. De som ger bort julpaket brukar i alla fall inte slå in obehagliga överraskningar i grant papper.
I en del sorters politik är det däremot ofta skillnad mellan en glättad förpackning och ett innehåll som skulle bli otrevligt. Vad har till exempel dolt sig under omslagspapperet kring löftena att stoppa icke-kommunala alternativ – och förhindra "vinster i välfärden"?
Vad blir det verkliga resultatet? Vilka myndighetsåtgärder vill de genomföra mot vilka måltavlor? Och med vilka metoder? Ju mer uppskruvad agitationen blir, desto större skäl att tänka på detta!
Vilka läkarmottagningar skulle upphöra om riksdagen godkände propositionen om att låta landsting avbryta det fria vårdvalet i primärvården?
På den frågan ges nu inget svar. För propositionen har dragits tillbaka.
Det var bäst så. Den var ett verk av en snabbt hopsnickrad överenskommelse med Jonas Sjöstedt (V). Det hade inte lagts nämnvärd omsorg på motivering och konsekvenser. Lagrådet blev surt. Statsrådet Gabriel Wikström (S) bör ha lärt sig att det kan vara en god idé att försöka göra mer motstånd mot partiledningar som vill ta kvicka genvägar.
De verkliga kvalitetsfrågorna om primärvården ligger inte i ägarformen, utan i att ersättningssystemen ska ge rätt drivkrafter. De ska styra så att effektiviteten ökar, folkhälsan förbättras och onödiga sjukhusinläggningar förebyggs. Det förblir kärnfrågan, oavsett om reklamtexterna utanpå de politiska paketen handlar om "valfrihet" eller "vinster".
Det där är bara ett av många prov på hur slagords omslagspapper kan dölja paket med innehåll som skulle vara obehagligt – och ibland värre än så. Hur skulle de myndighetsåtgärder se ut som skulle räcka för att verkställa SD:s 90-procentsblockad mot flyktingar från det oerhörda förtrycket i Eritrea? Läger i närområdet – när närområdet är Sudan, ett land där just dessa flyktingar riskerar rasism, slavhandel, fångenskap och utpressning?
SD ska kanske i veckan använda statsbudgetens rambeslut för en taktisk manöver, om det nu inte istället blir så att regeringssidan begär återremiss till finansutskottet. Partiet har blivit bortskämt med en slappt inställsam rapportering om det de utåt påstår om sina taktiska påhitt – samtidigt som det sällan ens nämns vad SD-ledningen egentligen kräver eller anser.
Upsala Nya Tidning satte dock i går ljuset på att SD:s nu tjänstgörande partiledare Mattias Karlsson står bakom en SD-motion om statlig, ideologisk kontroll över folkbildningen i studieförbund och på folkhögskolor. Då skulle statsmakten – om SD fick styra dess användning – ingripa mot att folkbildningen i Sverige är en fri verksamhet, förankrad i föreningsliv och folkrörelser. UNT pekar med rätta på att en sådan art av statskontroll har utländska förebilder, senast i till exempel dagens Ryssland.
Det blåser i dag en hel del antiliberala vindar i politiken. Att vilja få bort primärvård som inte är landstingsägd är en sådan vindpust.
Men den är ju en mild västanfläkt mot ett sådant radikalt antiliberalt tilltag som att ersätta folkbildningens frihet med statlig likriktning.