Det finns ett problem med justitieminister Morgan Johansson (S). Han har nära till populismen.
Minns ni detta? I december 2010 sprängde en terrorist sig själv i centrala Stockholm. I den debatt som följde meddelade Morgan Johansson, då ordförande i riksdagens justitieutskott, att han skulle uppmana alliansregeringen att lämna in förslag som möjliggör att Säpo får information från FRA. Detta trots att den socialdemokratiska kongressen hade beslutat att den dåvarande FRA-lagen skulle rivas upp.
Johansson tillrättavisades av partikamrater som förklarade vad som gällde.
2011 föreslog Malmös dåvarande kommunalråd Ilmar Reepalu (S) att svenskt medborgarskap inledningsvis borde ges temporärt, för att lätt kunna återkallas vid misskötsamhet. Journalister gick till partiets rättspolitiska talesperson Morgan Johansson. "Det är en fråga som är väl värd att pröva", svarade han. Efter en storm av kritik inom och utanför partiet, och beröm från SD, tog Johansson tillbaka sitt uttalande.
I våras kastade Johansson fram idén att aktiebolag som inte har minst 40 procent kvinnor i sina styrelser ska kunna upplösas av staten. Det blev kritik. Justitieministern backade och sa att en sådan åtgärd vore orimlig.
Några veckor senare var han åter ute och snurrade. EU-migranters barn borde inte få gå i svensk skola, menade han. I det socialdemokratiskt styrda Göteborg erbjuds sådan skolgång.
Unicef i Sverige och Bris ansåg att Barnkonventionen gör det till en svensk skyldighet. Jurister på Skolverket visste inte vad som gällde och sa att justitiedepartementet inte hade gett något besked. Det betyder att justitieministern uttalade sig mot skolgången utan att veta vilka skyldigheter Sverige har enligt internationell rätt.
Och så nu i veckan: Morgan Johansson meddelade att regeringen kommer att försvåra villkorlig frigivning ur fängelse. Bedömningar av samhällsfara ska vägas in i beslutet. I dag kan den intagne få sitta av hela tiden enbart om hen missköter sig under tiden på anstalt.
Orsaken till Johanssons utspel är att den så kallade Hagamannen frigavs villkorligt häromdagen. Eftersom han bedöms ha påtaglig återfallsrisk drog en debatt igång.
"Hur mycket kopplar du det här till den opinion som har varit kring Hagamannen? Kan man kalla det för ett Lex Hagamannen-förslag", frågade Sveriges Radio. "Det kan man göra ja", svarade Johansson.
Det återstår att se om justitieministern får pudla även den här gången. Det borde han. Att väga in återfallsrisken kan låta som en bra idé. Men fundera närmare på det. Syftet med villkorlig frigivning är att underlätta den dömdes återanpassning i samhället. Personen får lämna anstalten efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet men får en övervakare samt en hållhake på sig. Om hen inte sköter sig eller begår ens mindre brott får hen sitta av resten av tiden.
Den som vägras villkorlig frigivning får inte denna övergångstid. Omställningen mellan fängelse och frihet blir mer dramatisk, vilket i sig kan öka risken för återfall i brott.
Alla ska ut i frihet förr eller senare och vad säger att den bedömda återfallsrisken blir mindre efter, som i Hagamannens fall, 14 år än efter nio? Bedömningar av risk för återfall är för övrigt osäkra och därmed godtyckliga. Om de var vägledande för beslut om villkorlig frigivning skulle det skapa rättsosäkerhet.
Det sista argumentet är tillräckligt för att det lagförslag som Morgan Johansson skissar på ska sågas i bitar i alla remissinstanser, och aldrig förverkligas. Inser justitieministern det? Om ja, är han samvetslös. Han vet att detta är omöjligt att genomföra men flörtar ändå med en hårda-tag-opinion.
Om Morgan Johansson däremot tror på sin lag är han bara aningslös.