Det är ingen överraskning, annat än för viltet i skogen. Riksdagsbeslut finns om att Sverige till EU ska redovisa mellan 170 och 270 vargar som nivå för ”gynnsam bevarandestatus”. Av detta följer att licensjakten, som länsstyrelserna ska släppa fram i några av länen, blir klart mer omfattande än de båda föregående vintrarna.
För Sörmlands del är det ännu mindre överraskande, och med all sannolikt inte alls så kontroversiellt som det hade varit något årtionde tidigare. Sörmland har ju tämligen snabbt blivit ett vargtätt landskap – alltför vargtätt kan det sägas.
När det förr var enstaka revir har det sedan blivit en lång räcka av revir genom de blandade skogs- och jordbruksbygderna i landskapets norra del, från Vingåkershållet och bort mot Södertälje. De beslut som kan väntas från länsstyrelsen i Nyköping kan därmed innebära licensjakter inte särskilt långt från åtminstone ett par av de fyra städerna, Strängnäs, Flen, Eskilstuna och Katrineholm.
Någon utrotningsjakt blir det inte fråga om. Även vid ökad jakt är risken för att vargen på nytt blir utrotad i Sverige obefintlig. Det är huvudorsaken till att det tidigare tydliga motståndet mot vargjakt bland många naturvårdsvänner inte längre är så starkt.
Kontroversiellt kan det bli ändå, fastän oenigheten då inte så mycket gäller Sörmland. Regeringen har nyss gett Naturvårdsverket i uppdrag att meddela EU att det antal Sverige siktar sätter som mål är 170, alltså nedre kanten på det intervall riksdagen har beslutat om.
På kort sikt är det antalet inte aktuellt. Inför jakten kommande vinster ska, heter det, länsstyrelserna sikta på 270, och det är ju långt ifrån säkert att det går att nå dit. Vare sig statsråd eller länsstyrelser har kommando över snöfall eller regn som gör slut på spårsnön.
Fast det verkar lite demonstrativt att regeringen lägger sig i understa kanten på det handlingsutrymme den fått av riksdagen. När konflikten om vargfrågan är på väg att dämpas kan man åter reta upp lite fler om man, åtminstone på papperet, sätter siffran så lågt som möjligt.
Skillnaden i just Sörmland är tills vidare liten. Men det verkar på en del politiskt håll finnas en aptit på att hålla liv i en ”kulturkamp”, och att få reta naturmupparna lite extra.
Det är i så fall rätt obetänksamt. Uppslutningen kring naturvården bör vi inte äventyra i onödan, där finns många andra frågor än vargar. Just för att inte äventyra förståelsen för andra naturvårdsfrågor är det klokt att hålla nere vargstammen på en nivå där den inte blir ett svårt ohägn för djurägare på landsbygden. Men man behöver ju för den skull inte gå in för att provocera åt andra hållet.
För övrigt ska det upprepas igen: Vildsvinen, en trafikfara och ett plågoris för växtodlande lantbrukare, är ett långt större problem än vargen.