De allra flesta som har ett arbete kan vittna om att det har blivit tuffare på arbetsmarknaden. Det finns många exempel på hur pressen att hålla budget alternativt företags lönsamhetskrav driver upp arbetstempot.
Risken för arbetsplatsolyckor ökar när enskilda arbetstagare eller arbetsledningen nonchalerar säkerhetsföreskrifter för att hinna med. Ökad arbetsbelastning kan skapa stressrelaterade sjukdomar.
Ett exempel på det senare är individ- och familje-omsorgen i Flens kommun. Där var i höstas en handläggare långtidssjukskriven för utbrändhet och sedan dess har ytterligare fyra anställda varit sjukskrivna för stressrelaterade sjukdomar. De fackliga organisationerna SSR och Vision kräver nu att socialförvaltningen ska redovisa vilka åtgärder som ska vidtas för att dels upprätthålla kvaliteten och rättssäkerheten, dels förhindra att fler blir sjuka.
Inom handeln är det vanligt med timanställningar, som innebär att de anställda får leva med osäkra inkomster från månad till månad, vilket skapar stress. Åtskilliga arbetstagare inom olika branscher har så kallade delade turer som ger långa arbetsdagar.
Att lösa de problem som uppstår i dessa fall låter sig inte göras på något enkelt sätt. Budgetramar och krav på allt bättre lönsamhet är starkt styrande faktorer. Men de kan och måste stås emot. För i grunden betyder de anställdas arbetsmiljö och trygghet mer och är mer avgörande för arbetsresultatet är teoretiskt uppsatta ekonomiska målsättningar. De fackliga organisationerna har i detta en angelägen uppgift att fylla.
Det finns också andra problem som vissa arbetstagare utsätts för. Dagens Nyheter redovisade i går hur våldet är en del av vardagen för ambulanspersonalen. Ambulanssjukvårdarna i Sörmland är tämligen förskonade från detta, åtminstone i den statistik som redovisar rapporterade händelser om hot och våld.
I vårt län var det 2012 bara ett fall. Förra året rapporterades fem fall och hittills i år har ambulanspersonalen en gång utsatts för hotelser. Mörkertalet tros vara stort. Hoten har blivit så vanliga att personalen bara rapporterar de värsta händelserna. En svensk studie från 2011 visar att 66 procent av ambulanspersonalen upplever hot och våld på sina arbetspass.
Det är helt oacceptabelt att ambulanspersonal hotas eller utsätts för våld när de ute för att rädda liv. Här finns det utrymme för praktiska åtgärder som kan minska hoten.
En del av förklaringen till hoten mot ambulanspersonalen har att göra med enskilda personers missbruksproblem. En lösning vore därför att larmbolagen får tillgång till polisens uppgifter om var våldsamma personer bor. Flera gånger har det hänt att ambulanspersonal kommit till patienter som av polisen är kända för sin våldsamhet.
En sådan lösning har hittills fallit på att det bara är polisen och Säpo som får ha sådana register. Det finns goda argument för att justera bestämmelserna på ett sätt som gör arbetet tryggare för den personal som svarar för att vi ska känna oss trygga när vi behöver hjälp.