Ordningen med självständiga ämbetsverk kan ibland få lite märkliga konsekvenser. I går morse åkte ett av de sörmländska statsråden, Catharina Elmsäter-Svärd (M), tåg i östra Sörmland och talade med press och resenärer om tågtrafiken på den linje där de åkte.
Men i den fråga alla ville ha svaret på var svaret att hon och regeringen inte fick lägga sig i den. Planen för tågtrafiken och den årliga fördelningen av tåg- lägen till de olika gods- och persontrafikbolagen är Trafikverkets ansvar.
Det var naturligtvis en riktig beskrivning av det formella som statsrådet gav till sina medresenärer, och till de representanter för medier, däribland Strengnäs Tidning, som var med på tåget.
Det är svårt att hävda att regeringen borde ta alla de slutliga besluten om tåglägen och därmed om tidtabeller. Det skulle vara både tungrott och onödigt. Men det som nu har blivit ett hett ämne om linjen Katrineholm – Flen – Gnesta – Södertälje är inte så enkelt som en vanlig tidtabellsfråga.
Önskemål från fjärrtrafikbolag, däribland eventuella nytillkommande sådana, står mot arbetspendling och lokal- och regiontrafik.
Ett av de olika alternativ som Trafikverket uppenbarligen har på bordet är att avskaffa Gnesta som kommun med persontrafik med tåg. När det gäller pendlandets villkor, och därmed arbetsmarknaden, i en del av Södermanlands län är detta en mycket långtgående åtgärd.
Det som Catharina Elmsäter-Svärd också sade under tågresan var att det finns riksdagsbeslut om en proposition där det angivits en del saker om vad som bör beaktas när tåglägena fördelas.
Där understryks vikten av dels arbetspendlingen, dels den genomgående godstrafiken på de viktiga godsstråken. Det senare är ju inte den stora frågan mellan Katrineholm och Södertälje, men det är ju arbetspendlingen i så mycket högre grad.
För arbetsmarknaden i den växande och allt mer integrerade Stockholms - Mälardalsregionen blir goda pendlingsmöjligheter med tåg allt mer betydelsefulla.
Detta talar ju för att Trafikverket måste sätta pendlandet främst och avstå från att framtvinga nedläggning av stationer och stora inskränkningar i möjligheten till arbetspendling i Sörmland.
Fjärrtågstrafiken i riktning mot Göteborg är inte dålig i dag. Att en relativt marginell förbättring av turtäthet och olika trafikbolag skulle kunna få helt slå ut en för regional arbetsmarknad viktig trafik borde vara uteslutet.
Samtidigt är det ju märkligt att inte Trafikverket behöver begära regeringsgodkännande för sådana åtgärder som får ganska stora verkningar långt utanför verkets eget ansvarsområde.
Både när det gäller gods- och persontransporter kan beslut som i andra fall är enkla tekniska sammanjämkningar av tågbolagens önskemål i undantagsfall dra med sig stora följder för näringslivet eller en regional arbetsmarknad.
I sådana fall borde intressen vägas mot varandra i ett politiskt beslut. Då är det bästa att regeringen under parlamentariskt ansvar avgör.
Ett maktlöst statsråd som ska förklara för väljare på ett tåg att statsrådet är just maktlöst är en god illustration till att ämbetsmannaväldet inte sällan är alltför otyglat.