De svenska nettoutsläppen av växthusgaser har minskat igen, visar Naturvårdsverkets preliminära beräkning för 2012. De låg på dryga 58 miljoner ton koldioxidekvivalenter, ett mått där de betydelsefulla klimatstörande gaserna räknas om till koldioxid med vikter efter sin växthusinverkan.
Från 2008 till 2011 noterades 63, 59, 65 och 61 miljoner ton.
Från detta skall sedan dras att de ökande virkesvolymerna i våra skogar suger åt sig stora mängder koldioxid ur luften, med ett nettoupptag som brukar beräknas till åtminstone 30-35 miljoner ton om året.
Men minskningen från ett år till ett annat handlar till större delen om tillfälligheter. Konjunktur och väder varierar. Kärnkraftverk kommer åter i full drift efter att ha varit avstängda för renovering och utökning av effekten.
Trenden är en långsam minskning av Sveriges utsläpp av växthusgaser, dock alltför långsam särskilt inom vägtrafik, delar av lantbruket, sjöfarten och – fast volymerna där är mindre – flyget.
Minskningen av bilarnas utsläpp 2012 med omkring fyra procent beror bara delvis på snålare motorer samt ekobränslen. I övrigt är den konjunktureffekt.
Det bör väl i alla fall bli tyst på Miljöpartiets försök att framställa de tillfälligt högre siffrorna för 2010 som en alliansförsummelse.
Det framgick tydligt från början att orsaken var återhämtningen från produktionsbortfallet 2008-09, vädrets skiftningar och till-fälliga driftstopp.
Men även minskningen de senaste åren är påverkad av vädret, och av kraftverk byggda på 70-talet som efter omfattande tilläggsinvesteringar åter tas i drift.
En kritik riktad mot allianshåll, som till skillnad från MP-tiraderna om tillfälligheterna 2010 faktiskt är träffande, gäller i stället splittringen hos Moderaterna. Deras ledamöter i EU-parlamentet har nu röstat tvärs emot alliansregeringens uppfattning och verksamt hjälpt till att fälla EU-kommissionens förslag om att minska antalet utsläppsrätter i omlopp.
Hur förslaget skulle avvägas i ett läge med ytterst lågt pris på utsläppsrätterna men ekonomisk kris i delar av EU kan ju diskuteras. Men att fälla förslaget till förmån för i praktiken ingen åtgärd alls var ett både miljömässigt och politiskt haveri.
Det skilde bara 19 röster i EU-parlamentet. Det hade räckt med att tio ledamöter röstat ja i stället för nej. Den brittiska och den svenska regeringen hade båda tagit ställning för förslaget.
Båda regeringarna råkade ut för högerrevolt i regeringschefernas egna partier. Hade inte David Camerons och Fredrik Reinfeldts partikamrater gjort detta hade utgången i omröstningen blivit den motsatta.
Det som hände blir ofrånkomligen ännu en belastning för relationerna mellan partierna i koalitionerna som styr i London och Stockholm.
Något detta moderata upptåg dock inte ändrar på är att jämfört med andra liknande industriländer är de svenska utsläppen påfallande låga.
Även bortsett från skogen ligger en rad grannländer dubbelt så högt eller mer, trots att deras transportavstånd och väder borde ge dem lägre utsläpp än vi har.