Trots det vet vi att Sverige sedan åtskilliga år har fortsatt att falla i Pisa-undersökningen, där alltså kunskapsnivån bland 15-åringar gällande naturvetenskap, läsförståelse och matematik testas. 2012, då senaste Pisa genomfördes, syntes fortfarande verkningarna av en lång tids utveckling, ochSverige hade tappat mest av alla OECD-länder och låg under OECD-snittet inom samtliga kunskapsområden.
I veckan rapporterade Sveriges Radio om en ny doktorsavhandling från Malmö högskola som gör gällande att ryktet om svenska 15-åringars bristande naturvetenskapliga förmåga skulle vara betydligt överdrivet. Genom att låta 21 grupper niondeklassare svara på Pisa-frågor inom området, samt undersöka hur dessa resonerar kring frågorna, har avhandlingens författare, Margareta Serder, kommit fram till att det inte nödvändigtvis är den naturvetenskapliga förståelsen som är svag hos eleverna. Snarare är det det abstrakta språket och krångliga frågorna som sägs ställa till det.
Eleverna förmår helt enkelt inte tolka frågorna och begripa vad de ska svara på. Serder menar därför att Pisa ger en orättvis bild av svenska 15-åringars kunskaper i naturvetenskap.
Säkerligen kan det ligga någonting i detta, men det ger inget skäl att andas ut. Faktum kvarstår: Sverige har under en längre tid tappat rejält gentemot andra länder. Om det visar sig bero på att de svenska elever har fått svårare att, rent språkligt, greppa frågorna är det åtminstone lika illa som om enbart ämneskunskaperna hade försämrats.
Mycket tyder också på att det är illa ställt på det språkliga planet hos svenska elever, speciellt bland pojkarna. En sammanställande studie från OECD visade nyligen att 31 procent av pojkarna har svaga kunskaper i läsförståelse, jämfört med 14 procent av flickorna.
I januari 2013 skrev nio lektorer, doktorander och forskare inom historia vid Uppsala universitet en debattartikel i Upsala Nya Tidning om hur dagens studenter uppvisar allt sämre språkförståelse. Där konstateras bland annat: "Orsaken till att vi nu väljer att gå ut i offentligheten med ett veritabelt nödrop är att studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket."
Vidare skriver historikerna att: "Problemet beror heller inte på att något fler studenter än tidigare har ett annat modersmål än svenska. Tvärtom märker en hel del av våra studenter med invandrarbakgrund ut sig genom att ha ett bättre grepp om svensk grammatik än studenter med svenskklingande efternamn."
Deras slutsats är, helt enkelt, att elevernas träning i läsning och skrivning av olika skäl har brustit. Med detta i åtanke bör resultatet i Serders studie inte i någon som helst bemärkelse ses som lugnande.