Eskilstuna kommuns 165-miljonerssatsning på fyra nya vindkraftverk i Sollefteå är problematisk av flera skäl.
Med ett rekordlågt elpris är tajmingen för nyinvesteringen långt ifrån optimal, vilket Eskilstunas miljö- och samhällsbyggnadsdirektör Kristina Birath också medgav i gårdagens tidning. "Just nu är det förstås mest ekonomiskt fördelaktigt att köpa elen på spotmarknaden, men så kortsiktigt kan inte en kommun resonera", säger hon. Fast frågan är om någon långsiktighet över huvud taget finns i planerna.
Ett av de huvudsakliga argumenten bakom att bygga vindsnurror för kommunalt ägande är att undslippa energiskatt och därmed spara pengar i samband med elförbrukning.
Egenproducerad el från vindkraft är nämligen befriad från energiskatten om 29,40 öre per kilowattimme, exklusive moms, förutsatt att elen inte till någon del levereras yrkesmässigt. Producenten får med andra ord inte sälja eventuell överskottsel vidare eller kvitta den mot annan el, vid tillfällen då den egna kapaciteten inte räcker till. Det ger drivkrafter för att hellre producera lite i underkant än i överkant.
I juni 2014 sade dåvarande ordförande för stadsbyggnadsnämnden, Magnus Johansson (MP), följande till tidningen på just det temat: "Kommunen och verksamheterna konsumerar el. Kan vi då producera egen el med hjälp av vindkraft så slipper vi betala energiskatt. Det blir alltså ekonomiskt gynnsamt för kommunen, så länge vi inte producerar mer än vi förbrukar".
Så har det alltså låtit när kommunen har planerat för maximal skattenytta. Men skattebefrielsen för vindkraft har från många håll ifrågasatts, och det på goda grunder. Därmed finns också en risk för att Eskilstuna kommuns tilltänka besparingar går om intet, till följd av ett eventuellt ändrat regelverk.
Att egenproducerad vindkraft är befriad från energiskatt medför att skattesystemet blir icke-neutralt och att konkurrensen mellan olika producenter av förnybar el snedvrids. Annorlunda uttryckt missgynnas företag som är beredda att investera storskaligt i såväl vindkraft som annan förnybar energi, för att sedan sälja den vidare. Det är svårt att se någon logik i detta. Specialisering och storskalighet medför i regel mer effektivt resursanvändande.
I en utredning som alliansregeringen tillsatte 2013 föreslogs också att skattebefrielsen för vindkraftsel som producerats för egen förbrukning skulle avskaffas. Branschorganisationen Svensk Fjärrvärme hävdar därtill att rådande ordning bryter mot EU:s statsstödsregler.
Nuvarande S-MP-regering har även den varit inne på att skattefriheten för vindkraftsel ska begränsas till mindre anläggningar. Hur utfallet kommer att bli är ännu oklart, men att Eskilstuna kommuns miljonsatsning på egna snurror skulle vara ett strategiskt smart beslut ter sig ytterst tveksamt.