Den tidigare alliansregeringen lade fokus på att bryta utanförskapet för människor som vill och kan jobba, men som ändå hamnat utanför arbetsmarknaden. Arbetslinjen skulle vägleda all politik. Jobbskatteavdraget var ett av de viktigaste verktygen.
Vilken den övergripande idén är hos nuvarande, rödgröna regering är inte lätt att se. I budgeten för 2016, som har förhandlats fram med Vänsterpartiet, strös pengar lite här och var. Jobben, skolan och klimatet framhålls ändå som huvudsakliga områden.
För just jobben har regeringen som bekant satt upp målet om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Detta mål borde skrotas. Länder där det är vanligare med hemmafruar har en automatisk fördel i en sådan, ologisk jämförelse.
Alldeles oavsett är de så kallade matchningsproblemen på svensk arbetsmarknad välkända. Den näst största jobbsatsningen som regering gör för 2016 får ses som en delåtgärd för att komma till rätta med detta: 1,15 miljarder på "investeringar i kunskap och kompetens". Pengarna ska bland annat gå till en utbyggnad av vuxenutbildningarna inom yrkeshögskolan och Komvux.
Satsningen är välkommen, men kommer inte att göra under. När Finanspolitiska rådet i maj presenterade sin årliga granskning av regeringens ekonomiska politik konstaterades att åtgärder som dessa bara skulle kunna få viss effekt på arbetslösheten.
Den största jobbsatsningen i regeringens budget har med bostadsmarknaden att göra: 5,5 miljarder 2016, som sedan stiger något de tre efterföljande åren. Merparten av dessa miljarder är knutna till investeringsstöd för byggandet av mindre hyresrätter.
Tillgången på bostäder är naturligtvis avgörande för att människor ska kunna flytta till de orter där utbildningsmöjligheterna är goda och där jobben finns. Investeringsstödet är dock villkorat, bland annat beträffande maxhyra och energieffektivitet, och det finns inte mycket som tyder på att det skulle ge någon större effekt. För att rå på bostadskrisen krävs andra, mer kraftfulla och blocköverskridande lösningar. Tilläggas kan att regeringen har som mål att minst 250 000 nya bostäder ska byggas till 2020, samtidigt som Boverket bedömer att behovet ligger på över 400 000 bostäder.
Budgeten för 2016 innehåller sammantaget nya reformer för närmare 25 miljarder kronor, om vissa poster liksom förra året motsvaras av indragningar återstår att se.
Statens intäkter ökas bland annat genom sänkt rotavdrag, vilket beräknas ge 5,6 miljarder 2016. Höjd bensin- och dieselskatt beräknas i sin tur ge 3,8 miljarder. Det är bra – i grunden välmående branscher bör inte subventioneras och nedsmutsarna ska betala för sig. Till följd av sjunkande oljepriser har bensin dessutom blivit billigare.
Skatter på arbete höjs också genom avtrappat jobbskatteavdrag samt att brytpunkten för statlig inkomstskatt fryses, vilket betyder att fler kommer att få betala sådan. Här blir effekten på jobb och företagande direkt negativ, i strid med vad regeringen säger sig vilja åstadkomma.
Något vidare offentligt sparande blir det heller inte tal om. Först 2018 blir siffrorna positiva och beräknas då uppgå till endast 0,4 procent av BNP. Detta trots finansminister Magdalena Andersson (S) många ord om "tomma lador" och att S själva har accepterat de jobbskatteavdrag som alliansen genomförde.