Med jämna mellanrum kommer larmen. Barn rör sig för lite. Vuxna också. Vi äter för mycket socker. Halva svenska folket lider av övervikt eller fetma.
Senast i raden är Folkhälsomyndigheten, som i början av veckan publicerade rapporten ”Barns och ungas rörelsemönster”. Och som vanligt är det inga roliga siffror.
Trots att vetskapen om att vi behöver röra på oss är långt ifrån ny, och problemet med stillasittande är välkänt, visar rapporten att eleverna bara är fysiskt aktiva – alltså ägnar sig åt en aktivitet som ger ökad puls och andning – 10 procent av sin vakna tid. 20 procent ägnas åt lågintensiva aktiviteter, med en ansträngning som motsvarar en lugn promenad, och hela 70 procent kan klassas som lågaktivt, vilket betyder att deltagarna i studien var vakna och satt, halvlåg eller stod.
Att unga i mellan- och högstadieåldern är i princip helt stilla under en så pass stor del av dagen är inte bara ett problem här och nu, även om det finns ett samband mellan att vara fysiskt aktiv och att tycka att man är vid god hälsa, precis som mellan att känna skolstress och att leva ett inaktivt liv.
Därutöver beräknas fetman kosta Sverige 70 miljarder kronor varje år, för sjukvård, produktionsbortfall och sjukskrivningar. Vidare är övervikt och fetma en av de främsta orsakerna till förlorade friska levnadsår i västvärlden och innebär en förhöjd risk att drabbas av flera sjukdomar, exempelvis typ 2-diabetes, högt blodtryck, cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.
Den här trenden finns inte bara i Sverige. Tvärtom är den global och därför kan det vara värt att titta på hur andra länder har gjort för att få den stigande viktkurvan hos barn och unga att vända.
Här är den viktigaste lärdomen att det inte räcker med punktinsatser. I stället visar forskning att de mest kostnadseffektiva åtgärderna, som även WHO och FN framhåller, bland annat är höjda priser på tobak och alkohol, mindre salt och socker i färdigprodukter, informationskampanjer om diet och att planera städerna så att miljön främjar fysisk aktivitet.
Det senare kan exempelvis handla om att erbjuda bra cykelvägar och promenadstråk, och att låta dessa ta plats, ibland på biltrafikens bekostnad.
En annan intressant idé, som flera svenska kommuner bör studera närmare, finns i Amsterdam, där andelen överviktiga barn har minskat från 21 till 18 procent på tre år. Det man gjorde var att sjösätta ett åtgärdsprogram, taget i bred politisk enighet, som inte är ett kortsiktigt projekt, utan har finansiering till år 2033.
Därefter såg man till att hela lokalsamhället involveras. Därför har flera mataffärer sett över sina utbud och extrapriser, placerat skräpmat mer undanskymt, och på platser som det offentliga förfogar över finns ingen ”ohälsosam” reklam riktad till barn.
Den sortens insatser visar att länder och städer tar situationen med övervikt och fetma på allvar, och framför allt har gått ifrån att klassa ohälsan enbart som ett individuellt problem.
Precis som mycket annat är svenska folkets stigande viktkurva ett samhällsproblem.