Måndagens mord på ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn i Mölndal är fruktansvärt. Den unga kvinnan berövades livet på sin arbetsplats där hon utförde ett viktigt arbete för utsatta människor.
I brist på fakta i ärendet är det svårt att resonera om vad som ledde fram till knivdådet. Men det sätter ljuset på situationen på dessa HVB-hem och på mottagandet av ensamkommande barn generellt.
Situationen är pressad på många håll när det gäller denna grupp asylsökande. Ett nittiotal kommuner har Lex Sarah-anmält sig själva, vilket betyder att de i något avseende åsidosätter lagens krav för mottagande av barnen. Det rapporteras om otillräcklig granskning av boenden och gode män, där mindre lämpliga slinker igenom, och trångboddhet på hemmen.
Konstruktiva förslag på åtgärder finns. Akademikerförbundet SSR, som organiserar de flesta socialsekreterarna, har lagt fram ett antal mycket tänkvärda sådana.
Ett förslag är större flexibilitet vid valet av boendeform. De barn som inte behöver det ska inte placeras på HVB-hem. Många fler kan bo i egna lägenheter själva eller tillsammans med andra, under tillsyn – det är det som kallas stödboende. En annan variant kan vara internat på folkhögskolor där barnen bor integrerat med svenska folkhögskoleelever.
Andra förslag är att ankomstkommunerna får längre tid på sig än nuvarande 48 timmar att hitta ett boende, att det ställs tydligare kompetens och bemanningskrav vid upphandling av boenden, att det vid ankomsten till Sverige sker obligatorisk läkarundersökning, däribland av psykisk hälsa, och att traumabehandling erbjuds alla som behöver.
Det är förstås lättare att föreslå än att genomföra. Men allt detta är fullt möjligt om stat och kommuner ändrar i sina prioriteringar. Exempelvis kan fler lägenheter hos kommunala bostadsbolag avsättas till flyktingar. Kommuner kan även hyra fler lägenheter från privata hyresvärdar för det ändamålet.
När det sker kan trycket på HVB-hem minska och kostnaderna där hållas på rimlig nivå, vilket gör det möjligt att ställa andra krav på kompetens och bemanning.
Men alla dessa förändringar försvåras av att vara uppdelade på 290 kommuner och av beroendet av en regering som inte gör sig brådska i de här frågorna.
Regeringens snabba åtgärder görs i en annan riktning – för att minska antalet asylsökande. Stefan Löfven nämnde det åter i måndags när han kommenterade dådet i Mölndal.
Den politiken förvärrar flera av de problem i mottagandet som utmynnar i dåligt mående inte minst hos flyktingbarnen. Övergången till regeln att uppehållstillstånd ska bli tidsbegränsade kommer att korka igen asylprocessen, när asylbeslut ska fattas flera gånger. Handläggningstiderna blir längre.
Till det kommer avskaffad rätt till familjeåterförening för flertalet av flyktingarna. Den ökade osäkerheten om tillvaron i Sverige kommer att göra det svårare att ställa om till ett liv här.