Majoritetens väg till beslutet har varit slingrig. När frågan kom upp i november sa nämndordförande Kristina Jävergren (S) att hon ogillar aktiebolagsformen och barnomsorg som drivs i vinstsyfte. Hon har rätt till den åsikten, men ännu har riksdagen inte stiftat någon lag som ger kommunpolitiker rätt att avslå förskolansökan på den grunden.
När saken så skulle beslutas i nämnden i december såg Jävergren till att återremittera ärendet. Först skulle de tilltänkta lokalerna inspekteras och en utvärdering av Hooyo förskola genomföras. Det sista är mest intressant. Hooyo förskola finns sedan 2007 på Salstagatan i Flen. Även där har barnen ett annat modersmål än svenska. Barn- och utbildningsförvaltningen skriver att förskolan upprätthåller god kvalitet i enlighet med bestämmelserna i Skollagen och att verksamheten styrs av en uttalad pedagogisk idé.
En relevant fråga är förstås varför politikerna behövde se en utvärdering av förskola A för att ta ställning till ansökan från förskola B som har en annan huvudman. Men oavsett nivån av grumlighet i politikernas tankegångar kom tjänstemännen inte fram till något som motståndarna till Umma Förskolor kan använda som argument. Förvaltningens förslag är ja till ansökan.
S, V och A2000 vill ändå säga nej. De har resonerat enligt ett eget tankespår som har svag koppling till de kriterier som väglett förvaltningen. Det kan komma att kosta. För hur står egentligen ett avslagsbeslut i förhållande till den lag som gäller sedan 2009? Den säger att kommunen är skyldig att godkänna och ge bidrag till en privat förskola om den uppfyller de krav på kvalitet och säkerhet som ställs på motsvarande offentlig verksamhet och om förskolans etablering inte innebär påtagliga negativa följder för de kommunala förskolorna.
Och det finns fler argument för ett ja. Flens kommun vill vara mer attraktiv för unga barnfamiljer och behöver redan i dag bygga ut förskolan. Ett nej till Umma betyder ett nej till ett sextiotal förskolplatser.
Umma erbjuder en tvåspråkig förskolmiljö som föräldrarna efterfrågar men som kommunen inte kan tillgodose på annat sätt. Kommunal förskola är därmed inte det självklara alternativet för dessa familjer. Lösningen kan i stället bli dagbarnvård och annat av det slaget, i stället för den etniskt blandade förskolmiljö som majoritetspolitikerna fantiserar om.
Sedan bör majoriteten ha grepp om proportionerna. Det här handlar om barn i åldrarna ett till fem år. Om de mot förmodan, trots alla insatser från förskolan, inte får till sig tillräckligt med svenska, kan de snabbt komma ikapp när de i femårsåldern börjar i Flens kommunala förskola. Eller vill någon hävda att alla som flyttar till Sverige efter att de har fyllt fem år är dömda till utanförskap?