Det är med Valborg som med Första Maj – och för den delen även KU-förhör i riksdagen. De kan användas på olika sätt. Alla är inte bra.
Det är många trevliga arrangemang en Valborgsmässoafton. Idrottsföreningar, körer, hembygdsföreningar och många andra anstränger sig för att göra firandet vid eldarna till lokala träffpunkter, med underhållning och tal som ofta kan vara högst tänkvärda.
Det som ofta förstör är det vanliga. Flaskorna och ölburkarna. Valborg blir ofta en supandets och misärens dag.
Det gäller inte bara Eskilstuna. Men den tråkiga, slappa inställning till alkohol som förvärrat stadens sociala situation under många år kan märkas extra mycket till Valborg.
Kvällen vid brasan kan med fördel firas nyktert, och så att man inte förstör och ställer till otrivsel för andra.
På Första Maj är skillnaderna än större. Det årliga kravallelände som höger- och vänsterextremister ställer till med har i år visserligen flyttats till Jönköping efter att senast ha drabbat Eskilstuna.
Första Maj är ju en dag då socialister brukar ha möte – liksom kristdemokrater av Livets Ord-varianten har det i Upp- sala. Men skiljelinjen mellan dem som brukar ha möte och dem som hellre påtar i trädgården är i de flesta fall inte något annat än den som alltid finns i ett demokratiskt system, mellan olika partier och idériktningar som är oense om en hel del men förenas i gemensam uppslutning kring den demokratiska ordningen.
Det bör dock inte glömmas bort att Första Maj också varit och förblir en dag då diktaturideologi och demokratisk övertygelse står mot varandra.
Arbetarrörelsens flertal under Hjalmar Branting var en del av den demokratiska rörelse som tillsammans med liberaler gjorde Sverige till ett land med parlamentarism och allmän och lika rösträtt – och som sedan slog vakt om demokratin mot kommunister och nazister.
Den andra riktning som i stället valde diktaturen och lojaliteten med Moskva ställde varje Första Maj upp som motståndare till den demokratiska arbetarrörelsen.
På många håll i världen förblir Första Maj en propagandadag för regimer som med polisstat och andra sådana metoder bekämpar demokrati och utövar förtryck.
De skillnaderna mellan Första Maj och Första Maj bör inte få döljas i frasradikala dimbankar.
När det gäller S-delen av majmarscherandet och talandet är det som vanligt ett tillfälle att välja, att agitera med de enklare slagorden eller att knyta an till en bättre folkrörelsetradition av folkbildning och dialog. Pressmeddelandena brukar de flesta år innehålla mer av det förra och mindre av det senare. Men det hindrar ju inte att en del intressant kanske sägs av talare som inte är så bundna vid de taktiska uppläggen från Sveavägen i Stockholm.
Den stora politiska händelsen i maj blir nog knappast majtalen – knappast heller behandlingen av regeringens ekonomiska vårproposition.
Däremot kan det bli större sak, eller präktig antiklimax, av konstitutionsutskottets granskning av krigsmaterielaffärer med Saudi-Arabien.
De skedde enligt S-märkt samarbetsavtal från 2005, men slutade sedan under Reinfeldtregeringen med bulvanföretag, en affär som stoppades och avslöjanden där viktiga saker verkade stanna kvar i dunklet.
Utskottets utfrågningar sker under avsevärda säkerhetsarrangemang och stort hemlighetsmakeri. Men det mest intressanta kan bli vad man inte undersöker och vilka KU inte förhör i detta S- och M-sambruk till saudi-affär.
Enligt tidningen Fokus har både handelsministern Ewa Björling (M) och hennes statssekreterare, som nu flyttats över till statsministern själv, sluppit att bli kallade till KU fast de hade vapenexporten på sina bord.
Det ska bli intressant att se vilka mycket ledande socialdemokrater som i gengäld också slipper att svara på frågor.