Strängnäs Svaret var det väntade. Det går inte för sig att underkänna en hel skolklass för att behålla den i den egna skolan, där den kallas femma, fast det är en sexa. Det var en handling för skens skull, ingen borde vara förvånad äver att det inte gick.
Föräldrar som haft barn i den "underkända" klassen på Gripsholmsskolan, och som tänker klaga på någon, kan med fördel fundera över hur Gripsholmsskolans ledning egentligen uppträtt. Att påstå att Skolinspektionen gjort fel är i detta fall inte rimligt. Den är inget felfritt ämbetsverk, och en del av dess ställningstaganden är omdebatterade. Men huvuduppgifterna att upprätthålla undervisningens standard och hindra att kommunala skolor och friskolor struntar i regler och skyldigheter är viktiga.
Att tro att Skolinspektionen skulle godta att en hel skolklass underkändes för att möjliggöra att den skulle kallas för femteklass när skolan saknade tillstånd för sjätte årskursen borde varit uteslutet. Vad det är fråga om i det här fallet är tyvärr bland annat den inställning som finns på sina håll, att regelverk är för andra men inte för oss.
Det är just där Gripsholmsskolans egenheter har en bettydelse i skoldebatten utanför Strängnäs kommun.
På det lokala planet har kommunen sitt ansvar för att alla barn får grundskoleutbildning. Det ansvaret behöver kommunen inte ta i enlighet med någon önskelista från ledningen för Gripsholmsskolan. Plats i grundskolan kommer att erbjudas, i Mariefred.
Men Gripsholmsskolans fejkade underkännande har blivit en riksnyhet. Och det inte bara som kuriosa. Det som inte sätter några spår i Mariefred annat än det närmaste året blir också en del av det som sätter bilden av friskolorna, och det inte bara den närmaste tiden. Det är inte riktigt rättvist. Vare sig Gripsholmsskolan eller John Bauerskolorna är representativa för fristående grundskolor och gymnasier som grupp.
Mellan dessa båda skolor är det för övrigt inte många likheter. Mot Gripsholmsskolans undervisning och kvalitet har det inte riktats några sådana anmärkningar som mot exempelvis John Bauer-skolornas trots mot skollagens krav på bibliotek.
Men det gemensamma som gjort ett dåligt intryck och fått stort genomslag är attityden att inte vilja godta att regler i skollagen gäller dem själva. Fräckheten i att bara strunta i att skollagen skärpts då det gäller bibliotek, respektive i underkänna elever som uppenbart hade klarat skolan bra, har haft stort genomslag.
Här behöver de olika grupperingarna bland friskolorna se till att hålla bättre ordning i de egna leden. Inte så mycket händelsen i Mariefred som en del av de riskkapitalägda friskolorna har skadat både friskolerörelsen och hela skoldebatten. Orsaken är att kritiken varit mycket berättigad.
Den som läser utbildningsminister Jan Björklunds tal i Göteborg, som hölls i söndags, kan lägga märke till att bortsett från en del skarpa ord om politikens bruna och mörkröda ytterkanter riktades den enda verkliga råsopen mot de danska ägarna till koncernen bakom John Bauer-skolorna. Det var inte utan skäl. Att först skaffa sig skolor för att få snabba vinster och sedan när dessa uteblir lämna de svenska bolagen, med elever, lärare och skolor, i en konkurshärva är verkligen illa. Det kommer att få följder i lagstiftning som oundvikligen kommer att beröra även skötsamma skolledningar.