Utan bostad fick inte romer mantalsskriva sig i Sverige. Utan mantalsskrivning hade de ingen rätt till barnbidrag, folkpension, socialförsäkringar eller rösträtt. Blivande mammor hade ingen självklar rätt till mödrahjälp. Romer och resande tvångssteriliserades, barn tvångsomhändertogs och utsattes för övergrepp i samhällets så kallade vård.
På många håll i Sverige förvägrades romer en fast bostad under 1900-talets första hälft. I vissa kommuner fick de inte vistas alls. Det var förbjudet. Vite väntade den eller de som hyrde ut bostad eller gav mat till romer eller resande. Arbetsmarknaden har i princip varit stängd, till följd av att romer förvägrats både fast bostad och utbildning.
I tisdags presenterade regeringen sin vitbok om de övergrepp mot och kränkningar som romer utsatts för under 1900-talet i Sverige. Det av innehållet som återges i bland annat i Dagens Nyheter, i en debattartikel av integrationsminister Erik Ullenhag, ger en bild av period i svensk historia att skämmas för. Det berättas om systematisk, ovärdig behandling av en specifik grupp människor – ett förhållningssätt till andra människor som en majoritet av svenska folket i dag tar starkt avstånd ifrån.
Otäckt är att de fördomar och rasistiska strömningar som fanns då till viss del finns nu också. Under stora delar av 1900-talet behandlades romer som andra klassens människor, polismyndigheter beskrev dem som "fula" och "opålitliga" och "fullständigt onyttiga människor" som "borde utrotas". I början av 2010-talet registrerades romer i hemliga polisregister, stämplade som brottslingar eller potentiella brottslingar – bara för att de är romer.
Fattigvårdslagstiftningskommittén på 1920-talet förespråkade att romernas liv skulle göras så besvärligt att de lämnade landet. På 2010-talet körs romer bort från de tillfälliga bosättningar de lyckas åstadkomma åt sig, från en kommun till nästa. Fördrivningen av romer är inte lika utstuderad och systematiskt illvilligt som för 100 år sedan men ändå görs livet svårt för romer att leva, utbilda sig och försörja sig i Sverige.
Diana Nyman, av regeringen inbjuden att tala vid ceremonin för vitboken, portades från frukostrummet på sitt hotell. Hon bar traditionellt finskromska kläder. Detta skedde i tisdags och trots att hon kunde bevisa att hon var gäst på hotellet. Spåren förskräcker.
Vitboken ger en beskrivning av hur illa svenska myndigheter behandlat människor. Från denna behandling uppkom många av de fördomar som än i dag florerar i samhället. 1900-talet känns avlägset, men så länge sedan är det inte. Det är bara lite drygt 13 år sedan vi började skriva årtal som börjar på 2000-någonting. Det handlingsprogram mot ordningsstörningar i boendet som fastighetsnämnden i Stockholm tog fram, särskilt riktade mot "zigenare" och som nämns i integrationsministerns artikel, ligger så nära som 30 år bakåt i tiden. Och det i en tid när Sverige gärna värnade – och fortfarande värnar – mänskliga rättigheter på ett internationellt plan.
Från och med senare delen av 1900-talet har vi fördömt Nazitysklands utrensning av icke önskvärda individer men vitboken visar att vi själva har en smutsig byk att tvätta.