En lagom anspråkslöshet är även på sin plats en nationaldag, som i går. Men man behöver ju inte förneka eller förklena vad landet faktiskt lyckats bra med. Friheten är värd att fira. Sverige är ett land som bygger på värderingar, om inte minst demokrati, rättsstat och människovärde. Nationaldagen är inte en revolutionsdag, inte en militärparaddag, inte heller en dag för att dela in människor efter bakgrund och se ner på andra.
Regeringsform och Tryckfrihetsförordning är inget att vara blygsam med. Eget beröm av dem osar inte illa. Det fria ordet har klotets bästa grundlagsskydd. Offentlighetsprincipen är en förebild för många i världen.
Grundlagarna, inte kungavalet i Strängnäs 1523, är också bästa orsaken till att det är 6 juni. Regeringsformen antogs av riksdagen 6 juni, på årsdagen av den grundlag som 1809 satte punkt för kungadiktaturen och återupprättade tryckfrihet och riksdag.
Kungavalet 1523 var ju märkligt som historisk händelse, även om det faktiskt saknas bevarade protokoll från riksdagen i Strängnäs 2-7 juni. En diplomatrapport berättar dock om formerna. Lagmännen och ombuden för de elva lagsagorna (alltså landskapen som i det medeltida Sverige var ett slags delstater) förrättade valet 6 juni, på kyrkbacken utanför domkyrkan. För den svenska friheten är givetvis 1809 års och de nuvarande grundlagarna av helt annan och större betydelse.
Att det 6 juni ofta talas för lite om dem beror inte bara på sund anspråkslöshet. Den breda enigheten då våra moderna grundlagar kom till, och bekräftade Sveriges demokratisering 1917-21, står i motsats till andra drag i senare årtiondens samhällsdebatt.
Verkningarna av den antidemokratiskt röda vågen vid universiteten slutade inte på 70-talet. En antiparlamentarism som sätter domstols- och ämbetsmannavälde högt är en internationell trend. Inte minst är det på sina håll obekvämt att minnas att alla viktiga steg fram till Sveriges demokratisering togs under motstånd från kungamakten, eller då den helt var ur spel.
Lite mer självberöm kan faktiskt vara på sin plats, inte bara om grundlagar. Sverige har klarat en del, bättre än många andra. Men några av de stora prestationerna är ständigt begabbade från intresseorganisationer, eller har sådant samband med politiska konfliktämnen att det finns ovilja att berömma Sveriges resultat.
Ett stabilt, självreglerande pensionssystem kan många andra länder vara avundsjuka på. Lägst koldioxidutsläpp av alla industriländer i förhållande till produktionen är inte nog inför framtiden, men dåligt är det inte.
Hur det än tävlas om regeringsansvaret borde det också finnas insikt om att det som de senaste dryga två årtiondena uträttats av ekonomiska reformer, effektivisering, budgetsanering, konkurrens och upphandling faktiskt räddat välfärden – och hindrat att vi dragits ned i det slags krislägen som finns längre söderut.