Då invigs den första Rullebo-byn i Skara, som består av små hus på hjul, där såväl nyanlända och studenter som andra med låga inkomster kan bo billigt. Eftersom bostäderna är flyttbara krävs bara tillfälliga bygglov och Karlssons plan är att liknande samhällen ska uppföras på flera håll, bland annat i Strängnäs, till ett betydligt lägre pris än vid vanliga byggen.
Även om rullbara byar inte är en perfekt lösning på bostadsbristen är det bara att konstatera att Bert Karlsson är entreprenör ut i fingerspetsarna, som ser behov och fyller igen luckor. Enligt SVT:s granskning saknas bostäder i nästan 250 av landets 290 kommuner, bland annat samtliga i Sörmland, och Boverket menar att det behöver byggas drygt 700 000 bostäder till och med 2025.
Och ja, även om efterfrågan är stor överlag är det bristen på billiga bostäder som är mest akut. De efterfrågas inte bara av nyanlända, utan även av andra med små marginaler som har svårt att slå sig in på bostadsmarknaden och ofta hänvisas till andrahandskontrakt och trångboddhet.
Det är här Bert Karlssons hus rullar in i bilden. Inte minst eftersom de kan uppföras så pass snabbt att kommuner som säger att de inte kan ta emot flyktingar, med motiveringen att de saknar lediga hyresrätter, får slut på ursäkter.
Därmed inte sagt att flyttbara samhällen tar bort behovet av reformer på bostadsmarknaden. Bert Karlssons affärsidé är snarare ett symptom på att dagens modell inte fungerar och ett första steg är att börja klassa bostadsbyggande som ett riksintresse.
Det är orimligt att människor tvingas flytta runt och tränga ihop sig i små lägenheter för att orkidéer och skalbaggar ska ha stora områden att sprida ut sig på. Lika orimligt är det att många tackar nej till jobb eftersom de inte hittar någonstans att bo, vilket hämmar tillväxten.
Därför behöver strandskyddet luckras upp, överklagandeprocesserna kortas och utbildningar byggas ut, då byggtakten bromsas av att företagen har svårt att hitta rätt kompetens. Dessutom måste sänkta ränteavdrag och återinförd statlig fastighetsskatt upphöra att vara onämnbara ämnen i svensk politik och regeringen bör sluta slå bakut så fort någon nämner ordet marknadshyror.
För även om det finns motargument mot samtliga reformer, får man inte glömma att alternativet inte är att allt är frid och fröjd. Alternativet är att tillväxten är lägre än nödvändigt, unga bor kvar hemma, låginkomsttagare tränger ihop sig och alldeles för många tvingas flytta runt i andra hand.