Krångel, sjunkande resultat och lärarbrist. Det är ord som alltför ofta används för att beskriva den svenska skolan. Och det är oftast politiker och lärarnas fackförbund som uttalar sig om hur det är i skolan. Det är viktigt. Men även motbilder och andra infallsvinklar behövs.
I onsdags presenterade Sveriges Kommuner och landsting (SKL) årets upplaga av Öppna jäm- förelser i grundskolan. Den positiva trenden att allt fler når målen i alla ämnen håller i sig, för femte året i rad. Meritvärdena ökar också. Andelen som blir behöriga till gymnasiet minskar dock, hur märklig den ekvationen än ter sig.
Förutom rankning och resultatuppföljning finns en helt ny del med i rapporten. Det är en enkät som gjorts med 60 000 elever i årskurserna 5 och 8, i 122 av landets 290 kommuner. Syftet var att få reda på vad barnen tyckte om skolan och undervisningen.
SKL slår fast att hur väl skolan lyckas med sitt uppdrag inte bara kan mätas i kunskapsresultat. Man måste också se till hur väl man fångar och behåller elevernas engagemang, deras motivation och delaktighet. I inledningen till rapporten citeras också en nyzeeländsk utbildningsforskare, John Hattie. Han har gjort världens hittills största studie om vad som påverkar elevernas studieprestationer: ”Det är eleverna själva som slutligen avgör vad de lär sig. Därför måste vi anknyta till vad de tänker, vilka mål de har och varför de skulle vilja engagera sig i det lärande som erbjuds i skolan.”
Att drygt nio av tio elever känner sig trygga är en bra grund att stå på. Då finns goda förutsättningar att leva upp till egna och lärares förväntningar att nå målen. En majoritet av eleverna som deltog i enkäten upplever också att de har inflytande över sin egen skolgång och de får hjälp av lärarna i den mån de behöver det.
Den enda fråga där en majoritet av svaren hamnar på den negativa sidan är hur bra skolan är på att hålla liv i elevernas lust att lära. Den avtar med åldern. Det signalerar att skolan kan behöva se över undervisningsmetoder i årskurs 7-9 för att puberteten inte ska ta död på kunskapssuget.
De kommuner som fått känna av nedskärningar och vikande skolresultat är många. Man har fastnat i sifferexercis, blivit hemmablind och ser inte hur man ska kunna vända den negativa trenden. Men det går och det är där som SKL:s Öppna jämförelser kan komma till nytta. Att enbart se till hur grannkommunen har gjort fungerar inte alla gånger, då förutsättningarna kan vara olika. Bättre då att kunna jämföra och hämta inspiration av jämförbara kommuner i andra delar av landet. För det finns goda exempel. Se på Vansbro, som i SKL:s ranking har gått som en raket från plats 206 till 6 när det gäller det sammanvägda resultatet för dem som lämnade grundskolan.
I skoldebatten finns en tendens att fastna i det negativa, att se de problem som förhindrar eleverna att nå målen – inte sällan bortförklarade med bristande resurser. Så behöver det inte vara. Skola, politiker och medier måste bli bättre på att dela med sig lärande solskenshistorier från skolvärlden.