Det fanns gott om intressanta detaljer under gårdagens partiledardebatt i Agenda. En var Stefan Löfvens hånfulla leende genom hela debatten – en spricka i hans annars sympatiska framtoning. En annan var Fredrik Reinfeldts beslut att så långt möjligt dra sig tillbaka för att låta sina allianskollegor föra regeringens talan. En tredje var programledarnas egendomliga beslut att lyfta in invandringen som en debattfråga, trots att den placeras långt ner på väljarnas rangordning över viktiga politiska frågor.
Desto bättre att replikskiftena visade att den politiska uppslutningen kring en human flyktingpolitik är kompakt. Sverige-demokraterna är isolerade.
Det mest påtagliga var annars 1) den skarpa skillnaden mellan regeringen och den rödgröna oppositionen i synen på arbetslinje, företagande, valfrihet, trots allt tal om hårdare trängsel i den politiska mitten, och 2) splittringen på oppositionssidan.
Hos Socialdemokraterna är bidragsfilosofin fortfarande levande. I debatten fick Stefan Löfven förklara varför partiet vill att en person ska kunna få sjukpenning under obegränsad tid.
Under diskussionen om jobben blev det tydligaste avtrycket från Löfven, Åsa Romson (MP) och Jonas Sjöstedt (V) deras vilja att avskaffa halveringen av arbetsgivaravgiften för anställda upp till 26 år. Halveringens sysselsättningseffekt kan ifråga- sättas. Men att ge arbetsgivare en kostnadschock i dagens osäkra ekonomiska läge kan inte vara rätt.
Agendas tittare fick även veta att S, MP och V vill gå in i 2013 med en högre bolagsskatt än regeringen. Vänsterpartiet vill till och med höja denna skatt tillsammans med en rad andra skatter och skapa jobb i huvudsak i kommuner och landsting.
I frågan om ekonomiska vinster hos företag i den offentliga sektorn gjorde Löfven som han brukar. Han duckade. Nu blev hans besked att partiet inte kommer att förespråka vinstförbud, men han såg det ändå angeläget att få ner vinstnivåerna. Jonas Sjöstedt var desto klarare och sa att Vänsterpartiet vill förbjuda vinster rakt av.
De rödgröna förlorade valet 2010 på framför allt två frågor: den ekonomiska politiken/arbetslinjen och regeringsfrågan. Två år senare har inte mycket förändrats i det avseendet. S, MP och V presenterar även nu en politikmix av höjda bidrag och en högre beskattning av arbete och företagande än regeringen.
Vänsterpartiets kraftiga gir åt vänster reser samtidigt frågan om vilken politik en socialdemokratiskt ledd regering kommer att föra. Landar bolagsskatten någonstans mitt emellan det som Socialdemokraterna och det som Vänsterpartiet föreslår? Hur ser den mittenpositionen ut i fråga om friskolor och privat drivna äldreboenden?
Och hur trovärdiga blir de löfvenska Socialdemokraterna i sitt kramande av företag, när deras regeringsalternativ är beroende av ett skattehöjande vänster- parti som enbart fokuserar den offentliga sektorn för nya jobb?