Vad som gör frågan aktuell nu är att en svensk åklagare har inlett en förundersökning mot Lundin Petroleum. Han ska utreda om företaget har gjort sig skyldigt till folkrättsbrott i samband med utvinningen av olja i södra Sudan.
Bakgrunden är den rapport som paraplyorganisationen European Coalition on Oil in Sudan (ECOS) släppte för några veckor sedan. Den argumenterar för att bland andra Lundin Petroleum bär del av ansvaret för att sudanesisk militär mellan 1997 och 2003 mördade många tusen människor och fördrev hundratusentals för att möjliggöra oljeutvinning i det område som kallas Block 5A. Det är tveksamt om rapporten bidrar med ny fakta, liksom om det kommer att bli möjligt att juridiskt binda Lundin Petroleum till brotten.
Men frågan är inte bara juridisk. Ur moralisk synpunkt är det avgörande inte om Lundin Petroleum skulle ha begärt eller direkt stött fördrivningen. Det väsentliga är att företaget genom sitt samarbete berikar Sudan och drar nytta av regimens brott, en regim som också efter 2003 har mördat hundratusentals människor i Darfur.
Mellan åren 2000 och 2006 var nuvarande utrikesminister Carl Bildt styrelseledamot och rådgivare åt Lundin Petroleum. Därmed är frågan politisk och mycket besvärande, inte bara för Bildt själv utan för hela regeringen.
Thomas Bodström (S) kräver att Bildt tar time-out som utrikesminister. Men en förundersökning som huvudsakligen bygger på fakta som varit kända i flera år, är inget skäl till att helt plötsligt kräva att Bildt kliver åt sidan.
Däremot är det hög tid att Bildt själv börjar tala klarspråk – i stället för att säga att han som minister inte kan uttala sig om rättsväsendet. Även statsministern duckar bakom en lika juridiskt korrekt kommentar om vikten att låta rättsväsendet arbeta innan han säger något av substans i saken.
Men för Carl Bildts och regeringens del handlar det här inte främst om förundersökningen eller om Lundin Petroleum juridiskt kommer att kunna knytas till folkrättsbrottet. Det handlar om de moraliska aspekterna och de humanitära konsekvenserna av att ett svenskt företag gör affärer med en gangsterregim vars förbrytelser begås så nära företagets affärsintressen. Utrikesministern måste förklara varför hans roll i detta var oproblematisk.