Den förestående utvisningen av 91-åriga Ganna Chyzevska till Ukraina har väckt en viktig fråga. Det handlar om en tidigare lagbestämmelse som brukade kallas ”sista länken”. Den gav gamla föräldrar möjlighet att återförenas med sina barn i Sverige. 1997 avskaffades den efter ett socialdemokratiskt lagförslag.
Resultatet blev inte bra. Människor har tvingats leva sina sista år skilda från sina anhöriga, något som har uppmärksammats av enskilda riksdagsledamöter och utredningar.
Den parlamentariska Anhörigkommittén har föreslagit en uppmjukning av reglerna. Den tysta överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Moderaterna har dock blockerat förändringar.
Men Ganna Chyzevskas mycket uppmärksammade fall har gett förnyad politisk aktivitet. Tre av regeringspartierna vill ändra lagen.
Folkpartiet och Kristdemokraterna förordar ett återinförande av sista länken medan Centern vill ”se över” lagen för att förändra den i en mer generös riktning i fall som detta.
Moderaterna säger dock nej.
– Skulle man gå tillbaka till ett familjetillhörighetsbegrepp som det såg ut före 1997 så innebär det att man gör det möjligt för en mycket stor krets att komma hit, långt utöver kärnfamiljen, och långt utöver de närmsta släktingarna, och det är frågan om Sverige skulle klara av att bära de kostnaderna.
Det sa migrationsminister Tobias Billström (M) i SVT i söndags och talade även om ”mycket höga kostnader för kommuner och landsting”.
Billström blandar bort korten. För det första har ingen föreslagit en återgång till familjetillhörighetsbegreppet som det såg ut före 1997. Lagskärpningen som gjort det svårare att invandra till Sverige för föräldrapar, ogifta vuxna barn, syskon, kusiner och andra som ingått i hushållgemenskap skulle bestå. Den nu pågående diskussionen gäller just sista länken-situationer, i första hand gamla personer med all sin nära släkt utanför landets gränser.
För det andra handlar det inte om några ohanterliga kostnader. Anhörigkommittén har, i sitt delbetänkande från 2002, räkneexempel gjorda av forskare vid Växjö universitet. Den offentligekonomiska kostnaden netto för en invandrad person över 64 år uppskattades till cirka 120 000 kronor per år i dagens penningvärde. Under förra året beviljades 106 personer i den åldersgruppen uppehållstillstånd av anhörigskäl.
I sitt slutbetänkande 2005 skriver Anhörigkommittén att antalet beviljade uppehållstillstånd till personer utanför kärnfamiljen, dit dessa föräldrar räknas, ligger runt 300 per år, jämfört med drygt 1 000 före 1997.
Där ligger spannet och de uppskattade kostnaderna vid en lagändring i den här riktningen. Om lagen skulle rullas hela vägen tillbaka till tiden före 1997 och/eller om hela populationen som utgör skillnaden mellan 300 och 1 000 består av 64-plussare, skulle de offentliga kostnaderna stiga med omkring 100 miljoner per år.
Och eftersom varken det ena eller det andra är sannolikt blir kostnaden betydligt lägre än så, alltså rena växelpengar i den offentliga ekonomin snarare än ”mycket höga kostnader”.
Tobias Billström vilseleder. Även flertalet moderater borde se det.