Det håller inte längre. Juholt är ett blytungt sänke för sitt parti och står i vägen för en fungerande oppositionspolitik. Han saknar fokus, brister i strategiska och organisatoriska frågor och har notoriskt svårt att hålla sig till sanningen. Om Socialdemokraterna vill ha en chans i nästa val måste de byta partiledare nu.
Den nuvarande partiordföranden kan inte lastas för partiets alla bekymmer. De grundlades långt innan han blev nummer ett. Men under sina snart tio månader som ledare har han försatt partiet i nya svårigheter, gett det en förlorarstämpel och är nu personligen en så ingrodd del av Socialdemokraternas problem att han aldrig kan bli en del av lösningen.
Håkan Juholt har inte haft en rak linje i sin politik, utan hoppat mellan sakfrågor, politiska infallsvinklar och signalord: ”social demokrati”, kamp mot barnfattigdom, satsning på hyresrätter, byggande av järnväg, vinststopp (kanske) för friskolor och vårdföretag. Varje nytt stort utspel har innehållit en ny fråga, ett nytt slagord. Budskapet har varit spretigt, utan röd tråd.
Samtidigt har Juholt trasslat in sig i sidodebatter där han gång efter gång intagit omöjliga eller obegripliga ståndpunkter: svajandet kring den svenska Libyeninsatsen, bojkotten av partiledardebatten i SVT och nu senast – ett nej till EU:s budgetpakt innan det fanns ett förslag att ta ställning till, följt av ett nej i går för att hålla en rak linje.
S-kvinnornas nej till Urban Ahlin som ny gruppsekreterare i riksdagsgruppen och biträdande partisekreterare visar en annan brist hos Juholt. Oavsett substansen i den tre år gamla anklagelsen om sexuella trakasserier står det klart att partiledaren inte hade förankrat utnämningen av Ahlin i partiorganisationen, inte känt av stämningarna.
Det borde han ha gjort, särskilt mot bakgrund av konflikten mellan riskdagsgrupp och partiledning över höstens budgetmotion. Den historien är för övrigt ännu inte överspelad. Försökte Juholt och den ekonomisk-politiske talespersonen Tommy Waidelich frångå kongressbeslutet om höjt tak i a-kassan. Nej, säger de två. Ja, menar källor till Dagens Industri som blåste liv i nyheter förra veckan.
Problemet är att Juholts trovärdighet är nära nollpunkten. Lite för många gånger har han ertappats med halvsanningar eller rena falsarier. Påståendet att regeringen hade gjort upp med Sverigedemokraterna om försvarspolitiken var det senaste. Dessförinnan var det historien om Juholts insatser för demokratin i det kommunistiska Polen, påstådda samtal mellan Socialdemokraterna och de fackliga organisationerna om pensionerna, en överenskommelse mellan S, V och MP om en gemensam linje gentemot SVT över partiledardebatterna. Allt kom från Juholt, allt var falskt. Därtill felaktiga uppgifter om kostnader för försörjningsstöd, skolsegregation, barn som saknar glasögon med mera.
Socialdemokraternas partiledare har sina styrkor och kan göra goda insatser. I dagens partiledardebatt i riksdagen får han en sådan chans. Juholt kan emellanåt ta sig samman och undvika fallgroparna. Men varför ska riksdagens ännu största parti nöja sig med godkända punktinsatser från sin partiledare? Varför ska socialdemokrater tycka att en bra dag är en dag då Juholt inte gör bort sig?
Ett byte av partiledare kommer att fresta på ett parti med många falanger och utan en klar bild av var det står politiskt och varför. Men det kan inte gärna bli sämre än nu. Avsätt Juholt och börja om.