Att gamla kärnkraftsreaktorer skulle tas ur drift förr eller senare var känt sedan länge. Nu blir det förr när Vattenfall meddelat att två reaktorer i Ringhals stängs tidigare än planerat – det krävs bara ett ja från de tyska minoritetsägarna. Och inga nya reaktorer är i sikte.
Det är oroväckande. Elbehovet i Sverige ökar och kärnkraften står för en avgörande del av elproduktionen. Regeringen önsketänker om sol och vind samtidigt som den försämrar förutsättningarna för kärnkraft. Det försämrar villkoren för industrin och skadar miljön.
Energimyndighetens långtidsprognos visar år 2030 en elproduktion fördelat på följande källor: kärnkraft – 41 procent, vattenkraft – 40 procent, kraftvärme – 12 procent, vindkraft – 7 procent. På senare år har kraftvärmen ökat sin produktionsandel och beräknas fortsätta göra så. Ökningen är dock långsam, från 10 procent 2013 till 12 procent 2030. Vindkraftens andel tros ligga oförändrad.
Sverige beräknas 2030 producera 175 terawattimmar och nettoexportera 25, i stort på samma nivå som 2012. Och det låter ju bra. Problemet är bara att detta är årsgenomsnitt medan el används i samma stund som den produceras. Det är därför det kallas nettoexport. Kalla vinterdagar måste Sverige importera el, producerat till stor del i kolkraftverk i Danmark, Tyskland och Polen. Effektbristen vid de tidpunkterna driver även upp elpriset.
När Svenska Kraftnät analyserar elbehovet vintertid lyfter myndigheten fram just kärnkraftens nyckelroll i ekvationen. Reaktorer som inte är igång eller går med reducerad kapacitet är ett stort problem.
Det gäller alltså att släppa blicken från nettosiffrorna, se vad som faktiskt händer i elledningarna och blicka bortom Sveriges gränser. Faktum är att en betydande andel av den el som konsumeras i Sverige och Norden kommer från fossila, miljöskadliga källor.
Så kommer det förbli under lång tid framöver och Sverige avgör inte framtiden på egen hand. Men Sverige kan använda sina styrkor, som kärnkraft, på ett sätt som motverkar sådant som leder bort från en sund klimatpolitik.
Så sker inte i dag. Den gamla Metallordföranden och kärnkraftsvännen Stefan Löfven (S) har i regeringssamverkan med Miljöpartiet accepterat en politik som pressar ut kärnkraften ur Sverige. Det sker inte till följd av skarp lagstiftning eller regeringsbeslut, utan indirekt, genom att villkoren för att investera i och driva kärnkraftverk försämras. Säkerhetskraven i verken skärps av rent politiska skäl och kärnavfallsavgiften höjs. Och så agerar regeringen genom statens energibolag Vattenfall.
Vattenfalls besked i går om förtida reaktorstängning kan snart följas av samma beslut från OKG om de två äldre reaktorerna i Oskarshamn. Därmed kan det bli just så som vice statsminister Åsa Romson (MP) sa i samband med att regeringsförklaringen utmejslades – att Miljöpartiets vallöfte om stängning av två reaktorer under mandatperioden kommer att uppfyllas "med råge". Bra för MP, dåligt för Sverige och våra grannar.