Det är inte de mest omdiskuterade punkterna i FP:s bostadsförslag som är de mest intressanta. En mening som innehåller orden "marknad" och "hyror" placerar hela förslaget högt i nyhetsströmmen men gör lätt att andra punkter hamnar i skymundan. Så blev det nu.
Inte för att en marknadsanpassning av hyror är en irrelevant fråga. Tvärtom. Reglering av hyror i det äldre bostadsbeståndet gör att bostäderna inte används effektivt. Boverket uppskattade 2013 att bostadsmarknaden på detta sätt går miste om uppemot 40 000 bostäder.
Men här ägnar sig Folkpartiet mer åt ett försiktigt petande än föreslår något revolutionerande. Partiet talar om reformer inom bruksvärdessystemet där sådant som läge ska få större genomslag på priset.
Den stora reformen är redan genomförd. I nybyggnation sätts i praktiken marknadshyror, samtidigt som det numera finns stort manöverutrymme för att sätta hyra i uthyrd ägd bostad.
Med andra ord: Folkpartiets hyresförslag kommer inte att ge så många fler bostäder.
Mer angelägna är FP:s tankar om hur man kan förenkla den process som leder fram till nya bostäder. Folkpartiet vill minska antalet instanser för överklagande av detaljplaner samt ge möjlighet för byggherrar att själva upprätta detaljplaner som sedan prövas av kommunen.
Dessa förslag kan korta tiden från byggplan till färdig bostad. Det skulle beskära utrymmet för okynnesöverklaganden, sänka kostnader, sätta igång fler projekt och minska det antal som måste skrotas på grund av tidsutdräkt.
Brister i de här processerna lyfts alltid fram när branschaktörer listar hinder mot bostadsbyggande. Och det är inte bara byggföretag som pekar på dessa problem. Exempelvis Eskilstuna kommun nämner återkommande i länsstyrelsens bostadsenkät brist på detaljplaner som ett centralt hinder.
Bostäder är kanske det politikområde som alliansregeringen har skött sämst. Framför allt de första fyra åren, under statsrådet Mats Odell (KD), var förlorade för bostadspolitiken. Odell hade alldeles för många sakområden på sitt bord. Företagsförsäljning, hantering av finanskrisen och långbänken med regionreformen tog mycket fokus. I den mån Odell och regeringen ägnade sig åt bostadsfrågor var det intresseinriktat, som att sänka skatten för dem som redan äger hus.
När Stefan Attefall (KD) sedan tog över tillsatte han många utredningar, däribland just en som ska förhindra överklaganden på svaga grunder, men hann inte föra särskilt mycket hela vägen i mål. Och nu tillhör statsrådsposten Mehmet Kaplan från ett parti (MP) som mest utmärkt sig, åtminstone på riksnivå, för sin förkärlek för sådant som rigida miljökrav och långa politiska processer vid byggande. Demokrati måste få ta tid, har det hetat.
Det talar för att det mesta av regelförenklingsförslagen aldrig lämnar departementet och att även denna mandatperiod går förlorad för bostadspolitiken.
Men det gäller riksplanet. Bostadsfrågorna är till stor del kommunala och kommunerna kan göra mycket på egen hand för att öka bostadsbyggandet. En inriktning vore samarbete mellan kommuner när de anvisar byggmark, så att byggföretag kan ge anbud på fler bostäder på olika platser i landet, vilket ger längre serier och sänker bygg- och bostadskostnaderna.