Sjuttio hemtjänstvårdare på fem månader. Det är verkligheten för 84-årige Allan Karlsson. Då kan man inte ens med den mest välvilliga tolkningen hävda att hemtjänsten fungerar som den ska.
Allan Karlsson är rullstolsburen, ser nästan ingenting och han hör dåligt. Hans klippa i tillvaron är och har länge varit hans fru, Inga-Maj. Sedan i april har de dock behövt och fått hjälp av hemtjänsten morgon och kväll. Efter ett par veckor började dock frun att skriva ned namnen på dem som kom, för hon tyckte det var så många olika. Tiden gick och listan blev längre och längre. Efter fem månader hade hon 70 namn på sin lista.
Så här ska det förstås inte vara. Där det ändå händer är det respektlöst både mot personal och mot dem som nyttjar hemtjänsten. Hur har de tänkt, de som gjort tjänstgöringslistorna?
Hemtjänsten är i huvudsak till för personer som av en eller annan anledning behöver hjälp på ålderns höst men bor kvar hemma. Många äldre vill bo kvar hemma så länge det går. Att det sedan finns de som inget hellre vill än flytta till ett äldreboende, men inte får, är en annan sak.
Det är utmärkt att hemtjänsten finns. Det hade varit ännu bättre om den hade fungerat bra på alla håll. Vittnesmålen om att den inte gör det börjar bli många, från båda håll. Personal upplever stress och otillräcklighet. De som nyttjar hemtjänsten tycker att det är olustigt att inte veta vem det är som kommer – och onödigt mycket tid går åt till att upprepa vad det är de vill hjälp med.
Det har dessutom i en del fall gått så långt att vissa personer utnyttjat det faktum att många äldre ser och hör dåligt, och lurat dem att de är från hemtjänsten för att kunna komma in och stjäla pengar och värdesaker.
Bollandet mellan olika personer som man står i beroendeställning till börjar dock ofta redan i primärvården. Chansen att få träffa samma läkare varje gång man besöker vårdcentralen är på vissa håll liten, och då går det också onödigt mycket tid till att dra hela sin sjukdomshistoria. Läkare skriver ut mediciner för ett symtom, utan att kolla vilka andra mediciner som patienten redan får, och vet således inte vilka biverkningar denna cocktail kan få. Detta är inte att bedriva effektiv sjukvård.
Att det är omsättning på personal inom hemtjänst och sjukvård är inte lätt att göra något åt. Folk måste ju få byta jobb. Men nog måste det gå att se till att begränsa antalet vårdare som en och samma person möter. Paret Karlsson har exempelvis begärt att högst sex personer ska komma dit och hjälpa dem.
Det är ett rimligt krav, när det är bara två besök av hemtjänsten per dag. Fast egentligen är det inget krav som de hade behövt ställa – det borde ha varit självklart redan på schemaläggningsstadiet.
När det nu finns en hemtjänst, som har till uppgift att se till att folk kan bo kvar hemma, så ska hemmet fortfarande få kännas som en trygg punkt i tillvaron – inte ett ställe där folk kan komma och gå som vore ytterdörren en svängdörr. Fungerar den inte kommer många mer att vilja få plats på äldreboenden, trots att de egentligen inte borde behöva det.