Varför skulle det vara bra för framtida pensionärer att avskaffa något som i genomsnitt medfört något högre pensioner?
PPM-delen av den statliga pensionen är den mindre delen, knappt en sjundedel av den obligatoriska pensionsavgiften förvaltas på det sättet. Men i genomsnitt sedan det nya pensionssystemets start har den reala avkastningen på pensionspengar i PPM-fonderna varit 0,6 procentenheter bättre än förräntningen av de övriga pensionsmedlen som styrs av lönernas utveckling.
Skillnaden är inte så väldigt stor, men det är ändå en skillnad mellan 2,3 procent och 1,7 procent, i båda fallen realt, alltså utöver inflationen.
Va r för kommer det ändå förslag från några olika håll om att stoppa inbetalningarna och inte ha någon del av det statliga pensionssystemet där individen själv tillåts påverka placering och avkastning?
Den viktigaste förklaringen är så pinsam att förslagsställarna brukar undvika att förklara sina motiv. En temporär effekt ifall hela pensionsavgiften skulle läggas i inkomstpensionen, som förräntas utifrån löneindex, är nämligen att mer pengar då under en tid kommer att finnas i buffertfonderna.
En indirekt verkan blir att beräkningen av balanstalet påverkas något, och att det kan inträffa att samhällsekonomiska bakslag inte lika snabbt får det självreglerande pensionssystemet att bromsa automatiskt, för att inte få skulder som är större än tillgångarna.
I så fall blir följden att ekonomiska värden tas från dagens yngre och yrkesaktiva och överförs till dem som redan gått i pension.
Det är uppenbarligen detta som är en del organisationers avsikt, att ta från de unga.
Det är därför också mycket förklarligt att förslaget kommer att avslås, samt att organisationerna inte så gärna förklarar vad de är ute efter så tydligt att de unga uppfattar det.
Men det finns också en mer ideologisk motvilja mot placeringar på aktiemarknaden och mot att individer själva påverkar sina pensionsrätters avkastning.
När den sortens argument hörs från tjänstemän på LO:s kansli kan man undra hur de ser på ett av LO:s viktigaste kollektivavtal. Just LO gjorde ju en pionjärinsats i att teckna avtal om moderna pensionssystem där utbetalningarna följer av insättningarna och dessas avkastning, med en möjlighet för individen att själv välja placeringar och påverka risknivån.
Det var inte utan skäl LO ingick det avtalet. Den gamla ordningen där ett fåtal personer i en kommitté förvaltade utan att medlemmarna hade insyn i den egna pensionens förräntning var ingen bra modell.
Men bortsett från den allergi som finns på sina håll mot allt som kallas "spekulation" bör man komma ihåg att samtidigt som PPM-systemet har en pedagogisk funktion och ger individen ett större inflytande, så är risken också begränsad på mer än ett sätt.
PPM är en liten del av helheten, inte en stor. Både den aktiva förvaltningen och det eventuella större risktagandet är helt frivilliga.
Det är enkelt att välja antingen gemensam förvaltning i en statlig fond eller alternativ med mycket låg risk och låg förvaltningsavgift.
Det begränsar också de effekter uppåt och nedåt på den samlade pensionen som kan åstadkommas av svängningar på aktie- och andra marknader.
Genomsnittsavkastningen på PPM- delen har varierat en hel del med de kriser och uppgångar som förekommit.
Men den samlade effekten är alltså inte att de blivande pensionärerna förlorat på detta, utan att värdet på deras intjänade pensionsrätter blivit något större.
Gnället från en del organisationskanslier mot PPM-delen i pensionen är missriktat. Avkastningen är inte jämn, men i genomsnitt har denna del, där individen själv kan påverka, hittills inte försämrat – utan något förbättrat framtida pensioner.
Foto: Hasse Holmberg/SCANPIX