202 barn står i kö till förskolan i kommunen. Antalet lediga platser är 97. Många av de lediga platserna finns dessutom på landsbygden, där efterfrågan är låg. I centrala Eskilstuna, där kommunen för övrigt har satsat och fortsätter satsa för fler bostäder, är bristen på förskoleplatser som störst.
Förvaltningschefen menar att det ser allvarligare ut än vad det är, att omkring hälften av dem som söker plats under våren tackar nej och väntar till hösten. Så kan det vara. Samtidigt säger det inget om varför familjer tackar nej.
Ett skäl kan vara hopp om en plats mer i enlighet med önskemålen på hösten, då många förskolebarn börjar i skolan.
Och problemet är inte bara ögonblicksbilden, utan en utveckling där Eskilstuna har allt svårare att möta familjernas önskemål om förskoleplats. Kommunen klarar inte av att bygga ut förskolan i takt med befolkningsökningen.
Det går att reflektera över några saker här. En sådan är frågan om var Eskilstuna hade befunnit sig om de fristående förskolorna inte hade varit med i ekvationen.
Det är något att fundera på för dem som med hjälp av regler om vinstbegränsningar avser göra det svårare att driva privata skolor och förskolor.
En annan fundering är varför kommunen, mot bakgrund av utbyggnadsbehoven i förskolan, lägger stora belopp på sådant som inte tillhör den kommunala kärnverksamheten. Som ett badhus som kostar åtminstone 200 miljoner mer än vad som hade behövts för att tillgodose behoven för sport, motion och hälsa.
Men mest anmärkningsvärt är ändå det sätt på vilket Eskilstunas politiker tycks ha tagits på sängen. Barn- och utbildningsnämndens ordförande Jari Puustinen (M) säger i tidningen att han först för två veckor sedan fick veta hur allvarligt läget med förskoleplatser är.
Har prognoserna slagit så fel eller kommunicerar inte förvaltningen med den politiska ledningen?
Oavsett hur det är med den saken står det nu klart att den politiska majoriteten hittills har levt på önsketänkande kring förskolan.
Det har nämligen ställts ut flera svåra och kostsamma löften samtidigt som kommunen fått allt svårare att möta familjerna om det grundläggande – en förskoleplats inom garantitiden på fyra månader, inom rimligt avstånd från hemmet.
Majoriteten har lovat att under mandatperioden bland annat utöka den högsta tiden i förskolan för barn med föräldralediga och arbetslösa föräldrar från 15 till 25 timmar – och att minska barngrupperna i förskolan och på fritids.
Kan Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet redan nu berätta vilket av dessa löften som kommer att brytas?