Nya VD, Carola Lemne, har en bakgrund som vad gäller välfärd, hälsa och arbetsmarknad är den rakt motsatta mot styrelseordförandens. Åtminstone vad beträffar det som hennes tidigare arbetsgivare verkat för. Hon har arbetat i läkemedelsindustri, varit sjukhusdirektör, och varit chef för Praktikertjänst. Dessutom har hon gått läkarutbildning, även om hon sedan arbetat för hälsovården i andra roller.
Frågan låg mycket nära till hands. Men den ställdes inte. Spendrup och Lemne kunde vara trygga. De behövde inte svara om den uppenbara målkonflikten:
Hur ska den nya direktören hantera att styrelseordförandens företag motverkar mycket av det som påstås vara näringslivets mål och intressen? En väl fungerande arbetsmarknad. Frisk och arbetsduglig arbetskraft. Bättre produktivitet. Lägre löneskatter och lägre landstingsskatt, genom att sjuklighet, förtidspensioner och sjukvård kostar mindre. Färre brott. Färre ledsamma ärenden som personalavdelningar talar med facket om. Det är mycket som näringslivet och det övriga samhället skulle tjäna på – ifall alkoholen från Spendrups och andra företag konsumerades mindre.
Det är på samma sätt mycket som näringslivet och det övriga samhället skulle förlora om socialpolitiken lades om på det sätt Spendrups bransch och den branschens lobbyister länge verkat för – billigare och mer lättillgänglig alkohol genom lägre punktskatter och ännu långt större affärsmöjligheter för alkoholföretagen.
Vad direktör Lemne förutsätts säga om detta är välkänt. Hon ska enbart hålla klaffen. Vad hon än som medicinskt utbildad, tidigare sjukhusdirektör och annat kan veta om de sociala och medicinska verkningarna av alkohol – eller för den delen andra hälsoskadliga aktiviteter i medlemsföretag – så gäller särintressementalitetens första bud. Det som de egna gör får inte kritiseras.
Att vara ombudsman på verkligt hög nivå, som i Svenskt Näringsliv, är välbetalt, men lönen är delvis kompensation för att anseendet kan ta skada. Lemnes företrädare Urban Bäckström kom till Svenskt Näringsliv med ett förtroendekapital som intellektuell och pedagogisk riksbankschef. Han avgår snart, och hans eftermäle bestäms av hans konflikter med finansministern, där Svenskt Näringsliv uppträtt som ombudsmän för räntesnurror och systematiserad skatteflykt.
Att en affärsidé som förutsätter svåra alkoholskador inte är ett hinder för att ha ordförandeklubban i Svenskt Näringsliv är inget unikt för just den organisationen. De som försvarar alkoholintressena har i hög grad lyckats få genomslag för att det inte är god ton att tala allvar om att alkoholens skador har direkta samband med jobb, inkomster, bolagsintressen och fackliga intressen. Inte ens på en sådan presskonferens som den där Lemne presenteras av Spendrup ställs den uppenbart relevanta frågan.
Men i det verkliga livet finns frågan, fast den inte anses passande i en del salonger. En rad intresseorganisationer, däribland Svenskt Näringsliv – och LO, förlorar i trovärdighet på grund av att de är lika tysta om alkoholen som de är enkelspåriga om de krav de av intresseskäl driver.