Om trängseln hade stannat i den centrala delen av huvudstaden hade dock situationen knappast varit ett problem. Men som gårdagens tidning visar har 240 av Sveriges 290 kommuner bostadsbrist, bland annat samtliga i Sörmland. Det är en ökning med hela 30 procent på bara ett år, vilket kanske inte är särskilt förvånande då bostadsbyggandet inte håller jämna steg med befolkningsökningen.
Det negativa är att bristen leder tilltrångboddhet och osäkerhet, att rörligheten på arbetsmarknaden hämmas och att nödvändiga rekryteringar misslyckas. Det senare påtalas bland annat av Martin Egélius (M), ordförande i bygg- och miljönämnden i Katrineholm, och han har stöd i forskningen. I det senaste numret av Ekonomisk Debatt, som kom ut i veckan, skriver ekonomen Klas Eklund om en studie som uppskattar att sysselsättningen i Sverige skulle kunna öka med tre procent, vilket motsvarar 150 000 personer, om jobbsökande kunde flytta till län där bostadsbrist i dag hämmar inflyttningen.
Därför är det positivt att det inte är utrymmesbrist som gör att det fattas bostäder. Bromsklossarna är snarare att det skapas för lite detaljplanelagd mark, politisk ovilja att förtäta och att det ofta framställs som mer angeläget – rent av som ett riksintresse – att skydda en orkidé eller en hällristning, än att ungdomar kan flytta hemifrån. Dessutom fördröjer överklaganden från olika intressegrupper bygglov med flera år och rörligheten på bostadsmarknaden bromsas av att många drar sig för att flytta: Hyresrätter behålls på grund av hyresregleringen och ägda bostäder med hänvisning till den saftiga reavinstskatten.
Det saknas alltså inte arbetsuppgifter för den nya bostadsministern Peter Eriksson (MP). Inte minst eftersom det är kommunerna som bestämmer var, när och hur det ska byggas, och det gröna statsrådets partikollegor runt om i landet är inte precis kända för att låta bostäder gå före grönområden.
Här finns dessutom en inneboende systemparadox, eftersom bostadsmarknaden bara är kommunal på det politiska planet. I allt annat väsentligt är den regional, vilket dels betyder att kommuner som ligger nära varandra bör samordna behovet, dels att bostadsbyggande och en dynamisk arbetsmarknad inte går att separera från satsningar på infrastruktur.
Det märks tydligt här i Mälardalen, som snart kommer att förbättra tågtrafiken. De nya planerna inkluderar tätare turer och pendlarbiljetter som gäller för både region- och lokaltrafiken, exempelvis i Sörmland, Örebro och Stockholm.
Det är en signal om att det inte bara ska vara möjligt – utan förmånligt – för människor att byta arbetsplats inom regionen, utan att för den sakens skull tvingas flytta eller köra bil. Dessutom skapar det stabilitet och säkerhet för företag som funderar på att etablera sig eller expandera, som därmed får större möjlighet att rekrytera personal med rätt kompetens.
Men det betyder inte att infrastruktursatsningarna räcker för att lösa det akuta bostadsproblemet, som är detsamma här som i Stockholms innerstad. Kommunerna i hela Mälardalen måste ta sitt ansvar och se till att det byggs. Inte om ett år eller innan år 2020. Utan nu.