Vill man inte fullfölja nya felsteg kan man ju i stället upprepa gamla. Nej, inget månggifte, men åter till Olof Johansson och tron att energi och klimat i ett vintrigt industriland som Sverige klaras bättre utan kärnkraft, så att befintliga reaktorer tjänar ut och ingen ny byggs.
Ingen kan tro att programförslaget blivit vad partiledaren Lööf ville ha. Men det har nu handlat om att lugna partiets gräsrötter och traditionalister.
Därav steget tillbaka i energifrågan, till tiden före Maud Olofsson. Så glädjer man traditionalister. Linjen saknar ju inte heller internationella förebilder.
Tyskland visar på svagheten, en politik med solpaneler och vindkraftverk bygger på rysk gas och en elförsörjning där mängder av brunkol står för baslasten.
Centern har fått tillbaka ett nygammalt problem.
De i partiet som ogillade hur Lööfs kompisar plöjde nya fåror har inte bara strukit.
De har även försökt täppa igen en del av de stora gapande hål som uppstod då de Timbroinfluerat högerlutande höll i ratten.
De mest omfattande svagheterna i Lööf-gruppens originalförslag var ekande tystnad eller slagordsmässig högerlinje i frågor om socialförsäkringar, pensioner, alkoholpolitik, arbetslöshet och inte minst skolfrågor.
De som nu försökt plöja rakare fåror har sett faran och på några punkter försökt ställa det inträffade till rätta.
Pensioner och socialförsäkringar behandlas nu så att intrycket av ointresse eller nedskärning till grundskyddsnivå inte behöver uppstå.
Att socialpolitik, om den ska ha möjlighet att lyckas, också är restriktiv alkoholpolitik, och att alkohol är ett frihetshot och ett hot mot enskilda människor är det dock fortfarande lika tyst om.
Där har partiets kärntrupper nog inte varit så störda. Centern har ju under alliansregeringen stått tydligt till höger om Reinfeldt och Borg om Systembolag och bränneri- och bryggarägda butiker.
Men stats- och finansminister har ställt sig på FP:s och KD:s linje för att slå vakt om socialpolitiken.
I skolfrågorna är hoplappningen av center- programmet nödtorftig men inte mer. Medan programutkastet var en blandning av flumskola och avskaffad skolplikt finns nu åtminstone några ord om att skolan faktiskt måste ha kvalitet för att fungera som utjämnare av sociala klyftor.
Det är i texterna mycket yviga ord om frihet och en del andra liberala värden.
Men med tanke på hur programmet kommit till förblir det ju rätt dunkelt hur mycket av fernissa och hur mycket av verklig substans det är.
Att fernissan nog är rätt ytlig tyder den vidunderliga skönmålningen av Bondeförbundet-Centerns historia på.
P artiet var ju i verkligheten ett antiliberalt klassparti.
Det hade sin bakgrund i det frihandels-fientliga lantmannapartiet, och kom delvis också direkt ur den antiparlamentariska och antidemokratiska borggårdshögern.
Detta mörkar partistyrelsen och försöker framställa sig som en frihetsrörelse från slutet av ståndsriksdagen, och genom- drivare av demokratisering och till och med av yttrandefriheten..
En rätt halsbrytande omskrivning av den politiska historien!