En revisor eller en advokat i topposition kan komma undan med 20 procents inkomstskatt på en stor del av sin arbetsinkomst. Den förkläds till aktieutdelning som förmånsbehandlas.
En civilingenjör i nyckelbefattning i svensk exportindustri betalar däremot över 55 procents inkomstskatt på motsvarande inkomstdel – förenklat kallat den sista hundralappen.
Civilingenjörens arbetsgivare får också betala omkring 12 procent i löneskatter utan samband med socialförsäkringar. På toppen av ingenjörens inkomst läggs även cirka 19 procent i pensions- och andra avgifter, som inte motsvaras av pensionsrätt eller inkomstförsäkring.
Så snett kan skattesystemet numera slå. Undantagen blir fler och fler. Men skatteuttag och bortfallande bidrag kan ändå ta en väldigt stor del av en inkomstökning. Ingenjören i exportindustrin är inte ensam om det.
I barnfamiljen med bostadsbidrag blir nedtrappningen av bidraget en dold marginalskatt på hela 20 procent. En låginkomsttagare kan då få sin inkomstökning hårt beskuren, medan det omvända gäller för revisorn eller advokaten. För dem kan en del av en avsevärd höginkomsttagarinkomst beskattas lindrigare än en låginkomsttagares lönehöjning.
Denna och andra egendomligheter är bakgrunden till söndagens ovanliga utspel om en skattereform: LO:s chefsekonom Ola Pettersson och Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef i SACO, föreslår på DN Debatt en bred utredning för en skattereform i stil med den 1990-91.
Vid tidigare stora skattereformer har LO och SACO dragit åt motsatta håll. Varför då detta nya, gemensamma uppträdande av ett par av deras inflytelserika kanslitjänstemän? Jo, skatterna har ändrats på en massa andra sätt än genom jobbskatteavdraget. Oordningen i systemet är åter ett stort och växande problem. Skatterna har fått många kryphål, samtidigt som de skadar Sveriges internationella konkurrenskraft.
Ett sakta fortgående sönderfall av skattesystemets bärande principer har pågått under flera regeringar av olika färg. Kryphålet för en del revisorer och advokater uppstod till exempel våren 2006 som en oavsedd sidoeffekt av ett försök att ge småföretagare bättre villkor.
En ny stor skattereform med samma liberala grundtanke som 1990-91 skulle betyda sänkta skattesatser för arbete, och en bredare skattebas genom att en rad undantag och kryphål tas bort. Det blir då större likabehandling av olika yrken, av olika slags företag och av olika slags kapitaltillgångar.
I skattepolitiken har dock vindarna blåst åt andra håll, med halverad restaurangmoms som senaste missfoster. Den ende partiledare som de senaste åren talat för en skattereform med en sådan bredd att den kan likna LO-SACO-utspelet är Jan Björklund. Han hade det som huvudnummer på FP-landsmötet i Karlstad i höstas, fast i Västerås i lördags lade han inte många minuter på ämnet.
För både regering och opposition borde utspelet från LO och SACO-håll vara ett tillfälle som inte får gå förlorat. En skattereform behövs – så som 90-talets pensionsreform behövdes.
Om skatteuttagets samlade nivå kan meningarna förbli delade, men alla borde vilja få ordning på struktur och principer.