På dagen för 125 år sedan kom det första numret av Eskilstuna-Kuriren. Att ge ut tidning på den tiden var främst en politisk handling. Och det var just vad denna tidnings grundare utförde. Före 1890 fanns i Eskilstuna den konservativa Eskilstuna Tidning och den frihandelsvänliga Eskilstuna-Posten.
Däremot fanns det ingen radikal tidning, som det hette på den tiden, en som satte allmän rösträtt, avskaffande av klassprivilegier och genomförande av sociala reformer för jämlikhet på dagordningen. Eskilstuna-Kuriren blev den tidningen.
Engagemanget för detta var stort i Eskilstuna. Av de 11 000 invånare som bodde i staden samlade ett tusental en ekonomisk grundplåt. Det genomsnittliga bidraget var omkring fem kronor, vilket motsvarade ungefär en halv månadslön för en arbetare.
I programförklaringen, publicerad på förstasidan, lovade tidningen att verka "för allmän rösträtt, religions-, yttrande och församlingsfrihet samt den absoluta helnykterhetens grundprinciper".
Detta har varit ett rättesnöre för Eskilstuna-Kurirens opinionsbildning de 125 åren. Under andra världskriget stred tidningen och J A Selander (chefredaktör 1920-1963) mot regeringens försök att strypa kritik mot nazityska övergrepp och mot svensk eftergiftspolitik gentemot Tyskland. Det ledde bland annat till att Eskilstuna-Kuriren beslagtogs vid flera tillfällen och Selander åtalades, men friades, för en ledarartikel 1939 som angrep Hitler och Stalin för deras uppdelning av Europa.
Hans Schöier, Selanders efterträdare som chefredaktör, var under många år en ledande debattör i tryckfrihetsfrågor. Vid sidan av sitt chefredaktörskap var han ordförande (FP) i Yttrandefrihetsutredningen, vars slutbetänkande från 1983 låg till grund för dagens yttrandefrihetsgrundlag.
En radikal ståndpunkt hos utredningen, som aldrig blev lag men som alltjämt är Eskilstuna-Kurirens åsikt, är att förbudet mot repressalier mot uppgiftslämnare och förbudet att efterforska källor ska gälla hela arbetsmarknaden, inte bara offentliga organ. Principen: Där makt utövas måste öppenhet råda.
Alkoholpolitiken har alltid haft en särskild plats i tidningens opinionsbildning. Den var med i programförklaringen 1890 och finns inskriven i stadgarna där det heter att Eskilstuna-Kuriren ska ha en helnykterhetsvänlig hållning.
Denna ståndpunkt var naturlig för den sociala reformrörelse runt förra sekelskiftet, som den liberala Eskilstuna-Kuriren var en del av. Alkoholmissbruk bröt ner och passiviserade människor, ledde till familjetragedier, orsakade misär och ofrihet.
Problemen var särskilt stora för hundra år sedan men sambanden är tidlösa. Det går inte att utforma en alkoholpolitik för personer i riskzonen och en annan politik för alla andra. För att angripa missbruket måste man därför angripa totalkonsumtionen, hålla nere alkoholens tillgänglighet och hålla uppe priset.
Ideologiskt tillhörde J A Selander, lite förenklat, den högra flanken i det svenska liberala fältet. Efter den liberala partisprängningen stödde han och tidningen liberalerna, trots att de frisinnades ledare CG Ekman var en tidigare chefredaktör för Eskilstuna-Kuriren.
Men Selander låste inte tidningen till den liberala nyans som han själv omfattade. I stiftelsestadgarna som han undertecknade 1940 är tidningen kort och gott liberal. Selander hade också försökt rekrytera Hans Schöier från Upsala Nya Tidning trots att denne var hans raka motsats i svensk liberalism – en tydlig vänsterliberal i val av fokusområden och ståndpunkter.
Det blev inget av det den gången men 1965, efter Selanders död, tog Schöier över chefredaktörskapet på Eskilstuna-Kuriren. Den schöierska politiska tendensen har tidningen haft på ledarplats sedan dess, vilket också kan ses som en återgång till den frisinnade perioden under tidningens första decennier.
Det förhållningssättet, att se samhället ur den lilla människans perspektiv, är alltid relevant men nu mer än på länge. När människor som flytt krig och förtryck söker bygga sig en framtid hos oss, ett av de rikaste, mest välmående och välorganiserade länderna i världen, är det vår skyldighet att hålla våra dörrar öppna.