Står det verkligen i tingsrättens domslut att ett straff blivit lägre med motiveringen att gärningsmannen lever ett "socialt välordnat liv" eller är det EK:s reporter som "spetsat till" sin formulering? Frågan ställdes nyligen i en insändare i tidningen.
Svaret på fråga är ja, det står så i domen – och inte bara i den utan i många andra domar också.
Juridik framstår ofta som något väldigt svartvitt. Och det kan det vara. Tingsrättens uppgift är exempelvis att komma fram till om en person som åtalas för ett brott är skyldig eller inte. Man fälls antingen för brottet eller frikänns – i detta sammanhang finns det inget mellanting.
Själva straffmätningen är dock inte svart eller vit. Här behöver domstolen verka i en gråzon.
Ett straff har i grund och botten två syften: det ska dels avhålla den som döms från att begå nya brott, dels avskräcka allmänheten från att begå samma typ av brott.
När domstolen ska bestämma ett straff för en gärningsman är det framför allt individen man utgår från. Rätt förenklat gör man två kolumner en med förmildrande omständigheter och en med skäl som talar för ett strängare straff. När man bestämmer straffet väger man samman dessa faktorer och ser vad som väger tyngst.
I fallet som insändarskribenten skrev om, rörde det sig om en 18-årig kille som misshandlat en jämnårig klasskamrat på Rinmangymnasiet i maj förra året. Domstolen konstaterade att straffvärdet för misshandeln uppgick till cirka tre månaders fängelse, men att gärningsmannens ålder, det faktum att han är ostraffad och lever ett "socialt välordnat liv" gör att påföljden blir ungdomstjänst, i 50 timmar.
I det här fallet såg alltså domstolen en rad förmildrande omständigheter. Faktorer som talar för att risken för att personen begår nya brott blir lägre.
Men skulle detta, som insändarskribenten också frågar, betyda att straffet blivit fängelse om gärningsmannen levt ett "kaosartat socialt liv"?
Svaret på den frågan är kanske, men troligen nej – övriga förmildrande oanständigheter finns ju fortfarande kvar. Men straffet hade sannolikt blivit strängare.
Strängare straff behöver dock inte innebära fängelse. Det skulle exempelvis ha kunnat bli ungdomstjänst och skyddstillsyn. Så att personen som dömts får mer stöd och hjälp för att minska risken att återfalla i brott.
Straffmätningen är alltså inte någon exakt vetenskap. Snarare handlar det om att domaren behöver ha en stor dos människokännedom och förmågan att förstå vilken typ av straff som funkar bäst för att förhindra att gärningsmannen återfaller i brottslighet.