Så finns det områden i världen där diskussioner om definitioner är meningslösa, där den fullständiga fattigdomen är ett odiskutabelt faktum. Afrikas horn just nu, till exempel. Miljoner människor kan komma att ha dött innan hungersnöden drar bort.
För närvarande går vårt medlidande och våra tankar till grannlandet Norge. Det är rätt och naturligt, och vi bör uttrycka vårt djupa deltagande på alla sätt vi kan. Däremot är Norge inte i något särskilt behov av ekonomiskt stöd. De hungrande människorna på Afrikas horn är det desto mer.
Somalia är det land som nu drabbas allra hårdast av den västa torkan sedan 1950-talet. Den totala laglösheten och terrorn som folket i Somalia är utsatt för av den totalitära extremistligan al-Shabaab förvärrar läget många gånger om. Självklart finns det ingen beredskap för att hantera kriser, och därutöver har al-Shabaab in i det längsta låst ute internationella hjälporganisationer från de delar av Somalia som organisationen behärskar. Följaktligen finns det ingen motståndskraft och nu svälter människor ihjäl.
Flygplatsen i Mogadishu ska visserligen ha öppnats för att tillåta FN:s hjälpsändningar. Men efter att ha varit utestängt i flera år, saknar FN den infrastruktur och organisation på plats som effektivt kan distribuera hjälpen. Och det är väldigt osäkert om al-Shabaab kommer att tillåta att maten delas ut till de mest behövande. Mycket kan komma att gå förlorat eller hamna i de styrandes lador. Inte desto mindre måste alla ansträngningar göras för att nå in med hjälpen.
Men det är inte bara inne i Somalia som svälten härjar. Många hundra tusen har flytt därifrån och finns nu i bland annat det stora flyktinglägret Dadaab i Kenya. Därutöver svälter många fattiga människor i Etiopien, Sudan, Uganda och Kenya.
I ett pressmeddelande tackar chefen för FN:s matprogram, Ramiro Lopes da Silva, de av världens länder som gett och utlovat mer pengar. Även Sverige har skjutit till 200 extra miljoner, pengar som tas från andra, långsiktiga projekt, rapporterade Ekot i går. Men fortfarande saknas ungefär 1,5 miljarder kronor i FN:s budget för katastrofhjälpen.
Det är lätt att drabbas av uppgivenhet i stället för generositet: Vad gör väl en hundralapp eller två för skillnad när miljoner människor hotas av svält? Nej, ingen kan hjälpa alla. Men varje litet bidrag kan utgöra skillnaden mellan liv och död för enskilda individer.