De folkvaldas makt ärinte lika med egenregi

Vad har de folkvalda att bestämma över, på lokal nivå?

Ledare2014-06-09 04:00
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

Kommunala val förblir viktiga val. Men därmed är inte sagt att fullmäktige och kommunala styrelser alltid gör rätt saker.  Det är inte ens säkert att de kommer åt en del av de viktigaste besluten.

Statlig makt konkurrerar med kommunal på nya sätt. Mer upphandling och val mellan alternativa utförare har också gett kommunala nämnder och förvaltningar andra roller. Det är inte alltid de folkvaldas arbete anpassats till det.  Den kommunala demokratin kan nu inte fungera bra utan en del ändringar av ansvarsfördelning och verksamhet, menade Staffan Werme, tidigare kommunstyrelsens ordförande (FP) i Örebro, i DN i går.  Han pekade på kommuner där nämnder traskar på som för 25 år sedan, men med beslutsärenden som blivit få och ersatts med "information".

Problemet är reellt, i olika grad, det ser väldigt olika ut, i Sörmland liksom i riket.

Man bör också ha klart för sig om det är de förtroendevaldas och väljarnas inflytande man vill försvara, så att man inte blir redskap för något helt annat.

Det är en ny rollfördelning när kommunen som beställare styr ambition, kvalitet och kostnader genom villkoren för upphandlingen. Men det säger inte att de förtroendevalda skulle stärkas vid återgång till egen regi-drift utan alternativ. Det är den bilden av det förment ideala som ligger bakom mycket av ifrågasättandet av valfrihet och konkurrens.

En förvaltning som vet sig vara enda alternativet, och aldrig kan förlora uppdraget hur den än sköter sig, blir en massiv motkraft till de folkvalda. Med tidigare former i kommuner, i primärvård och i statliga affärsverk kunde förvaltningsintresset skydda sig väl mot krav på effektivitet. De politiskt ansvariga blev ofta reellt svaga.

De folkvalda behöver ofta se till att bättre försvara sitt inflytande. Det finns från olika håll i landet en hel del exempel på att mycket viktiga kvalitets- eller styrningsfrågor tagits med tjänstemannabeslut, och att berörda styrelser eller nämnder fått finna sig i att bara bli informerade.

Problematiken går igen på statlig nivå. Maktfördelningen mellan stat och kommun kommer att behöva ändras en del. Att regeringen genomdrivit en ökning av statens krav och kvalitetskontroll av skolorna har varit en nödvändig förändring, som inte är klar än.

Men det är ingen rätlinjig konflikt mellan statligt och kommunalt. Det statliga är inte alltid mer rätt, och staten är inte alltid riksdag och regering.

Ibland har ämbetsverk stora befogenheter och chefer med en egen dagordning, och de kan till exempel hindra byggande där de folkvalda vill ha mer byggt. Förvaltningsdomstolarna har fått mycket makt över vad kommuner ska ha för service och över skattepengar.

Om förtroendevalda ibland har svårt att behålla intresset för slitet och sammanträdena, så är det inte bara den egna kommunens organisation och tjänstemannavälde som kan vara orsaken. Det kan lika gärna vara upplevelsen av vanmakt när det man beslutar blir betydelselöst, eftersom de verkliga avgörandena fälls av icke-valda statstjänstemän.