Det går inte en vecka utan att kvällstidningar och veckomagasin kommer med råd om vad folk ska äta och inte äta. Oftast är det fokus på ren viktminskning, ibland är det bara en oblyg flört med fåfängan i oss. Just nu är det 5:2-metoden och Beach 2014 som gäller.
För vuxna, vill säga, för när det gäller barn är det nästintill tabu att prata vikt med dem. Vikthetsen får inte smitta av sig på barnen så vi står inför en epidemi av ätstörningar och barnen får samma osunda fokusering på utseende som i vuxenvärlden.
Utifrån de argumenten är det är klok hållning. Utseende- och viktfixering är osund oavsett åldersgrupp. Men ska vuxenvärlden hålla fast vid sitt tabu om viktprat börjar det bli nödvändigt att utbilda föräldrar och andra vuxna i barnens närhet i vad barnen behöver för att slippa bli överviktiga och feta. Inte för viktens eller utseendets skull utan för hälsans.
Som tidningen berättade på nyhetsplats i går har svenska barn sedan slutet av 1990-talet ökat i vikt. Sedan millennieskiftet ligger de överviktiga på en konstant nivå. Nu bedöms var fjärde tioåring vara överviktig, tre-fyra procent, så överviktiga att de är feta. För mycket stillasittande och för mycket skräpmat, läsk och godis är bidragande orsaker.
Det är ingen konst att äta fel. Vi konsumenter "matas" med reklam för chips, godis, läsk och skräpmat ända in i tv-rummet. Fredagsmys är ett välkänt begrepp. Chips, godis, läsk och skräpmat tilltalar hjärnans belöningscentra och triggar igång vårt begär efter mer. En dålig vana är född. Allt detta onyttiga är så tillgängligt, och det här att det ska ätas bara ibland och med måtta – enligt lördagsgodisprincipen – har kommit i skymundan.
Barns övervikt ska dock inte skyllas på barnen själva. Det är de vuxna som ska lägga grunden för goda matvanor. Har inte föräldrarna den kunskapen så kan man inte begära att barnen ska ha den heller. Tittar man vad många barnfamiljer har i sina kundvagnar i mataffären är det inte konstigt att övervikten är såpass utbredd. Där trängs vitt bröd med sockrade flingor och snabbmakaroner och enorma godispåsar.
En majoritet av de kommunala fritidshemmen i Sverige följer Livsmedelsverkets rekommendationer och serverar smörgås och mjölk till mellanmål. En macka behöver inte vara fel, men oftast föredrar barnen det ljusa, sötade brödet framför det grova osötade. Frukt och grönsaker ses som tillbehör i stället för huvudsak. Det främjar inte intaget av mer frukt och grönt.
Det håller inte att vuxenvärlden vräker ut onyttig mat överallt där barn vistas. Det är oansvarigt. Ska man hålla fast vid att inte prata vikt med barnen så måste sundare vanor anammas på annat sätt.
Allra bäst är förstås att föregå med gott exempel – att som vuxen inte bara säga åt barnen att gå ut och leka utan vara ute och röra på sig tillsammans med dem. Ladda med frukt och grönsaker och välja bättre bröd. Det är inte så svårt att börja.
Kan vuxenvärlden ge barnen dåliga vanor kan den också ge dem goda.