När polis och åklagare lyckas och får grovt kriminella dömda blir det mer att göra i kriminalvården. Kännbar upptäcktsrisk och utdömda straff kan visserligen med tiden göra en del typer av brott mindre vanliga. Det som förebygger eller försvårar brott kan få liknande verkan. Om fler tar avstånd från narkotika, och färre köper stöldgods, får langare och hälare det svårare. Med mindre alkohol kan våldsbrott och en del sexualbrott bli mindre vanliga.
Men för närvarande ökar trycket i häkten och fängelser. Andra slags mord och dråp har blivit mindre vanliga. Ligor som gör pengar på knarklangning står dock för en ökning av morden med skjutvapen. Genombrotten med internationellt samarbete för att knäcka koden i ligornas krypterade telefoner leder till en puckel av häktningar. Det kan väntas bli kännbart i kriminalvården.
Onsdagens allvarliga tillbud på Hällbyanstalten blev ett test på hur kriminalvårdens stöd från polisen fungerar. Den var snabbt på plats med resurser som hade behövts om situationen blivit ännu farligare. En påminnelse blev det också om de ofrånkomliga svårigheter kriminalvårdens anställda möter i arbetet, och om myndighetens utbyggnadsbehov.
Efter att tillströmningen av fångar under några tidigare år mattades något är det numera ökat behov av fängelseplatser. Efter den nya kriminalvårdsanstalten i Sala är nästa större, nybyggda anstalt på gång – i Trelleborg. Platsbehovet i häkten och fängelser kan väntas sätta avtryck i budgetförslaget riksdagen får till hösten.
Det skulle vara bra med bredare förståelse för svårigheterna i de kriminalvårdsanställdas arbete. Den största gruppen bland dem i fängelse sitter inne för våldsbrott. Personlighetsstörningar är vanliga, liksom andra psykiska problem samt skador av knarkande och supande. Säkerhetskrav och arbetsförhållanden för personalen påverkas av detta. Det är då inte en bra idé att skärpa straffen för sådana unga lagöverträdare som ännu inte kommit riktigt allvarligt snett. Att blanda in dem i en miljö där många andra har mer grava problem eller är mer hänsynslösa kan göra ont värre.
Det ska samtidigt hållas i minne att det inte är en hopplös uppgift, utan hopp om förbättring, som de har i kriminalvården. Långt ifrån alla dömda återfaller. För en del år sedan lyckades myndigheten med bättre rutiner, bättre skalskydd och fler narkotikahundar åstadkomma en avsevärd minskning av mängden narkotika som smugglades eller kastades in på anstalterna – där den hade vållat misär, konflikter och misslyckad rehabilitering.
Främsta budskapet efter tillbudet på Hällbyanstalten är i vart fall att den kriminalpolitiska debatten behöver bli mindre enkelspårig. Det bör tas hänsyn till betydelsen av inte bara poliser utan även andra yrkesgrupper i rättsväsendet. De ofta onyanserade kraven på straffskärpningar kan också lätt orsaka att mer välmotiverade åtgärder försummas.