Fredrik Reinfeldt inledde lördagens sommartal i Gustavsberg som statsminister och avslutade som partiledare för Moderaterna. Huvudsyftet med talet, att utmåla oppositionen som splittrad, fann sitt frö i de inledande orden om Syrien. Underförstått att när världssamfundet inte kan finna en lösning, så kan i alla fall Alliansen enas om inrikespolitiken. Detta tydliggjordes i form av stöd till centerledaren Annie Lööf genom att acceptera hennes inbjudan från Almedalen om en ny alliansträff i Maramö. På så vis gav Reinfeldt henne rätt om att Alliansen behöver ta nya tag, samtidigt som den samarbetsviljan sätts i bjärt kontrast mot oppositionens brist på överenskommelser.
Och trots att Reinfeldt pliktskyldigt inledde biten om infrastruktursatsningar i hela Sverige med speciella omnämnanden för Skåne, Västsverige och Norrland, blev det snabbt som om en lokalpolitiker från Stockholm fått en nationell mikrofon i handen. Hans tal om utbyggnad av den blå tunnelbanelinjen till Nacka var en flört med stockholmarna. Enligt beräkningar kommer dessutom 800 000 människor att flytta till Stockholm de kommande 20 åren. Därmed riktades talet inte endast till den femtedel av den svenska väljarkåren som redan är bosatta där, utan även till de som är på väg dit.
Men statsministern villkorade det med att de kommuner som linjen planeras gå genom, måste satsa på ett massivt bostadsbyggande uppemot 40000 nya bostäder. Det sätter press på kommunerna att leverera bättre på bostadsområdet men Reinfeldts resonemang kan även ses som en sorts svar på sommarens bostadspolitiska utspel från Socialdemokraterna.
Fredrik Reinfeldt är nu beredd att gräva djupare i statens kassa för att satsa på infrastrukturen. Det ligger i linje med uppmaningar från många ekonomer och opinionsbildare, från vänster till höger, om utbyggnad och underhåll av vägar och järnvägar. Det är långsiktigt tillväxtfrämjande men har även betydelse som stimulansåtgärd på kort sikt, för att hålla igång de ekonomiska hjulen i en tid av osäkerhet och möjlig konjunkturavmattning.
Den utbyggda tunnelbanan skulle nu, enligt Reinfeldt, kunna finansieras med höjda trängselavgifter. Med det fullföljer Moderaterna sin 180-gradersvändning i frågan. 2006 kritiserade partiet trängselavgifterna hårt, för att därefter acceptera dem och nu till och med bejaka avgifterna som ett trafikpolitiskt instrument. Reinfeldts partikamrater i framför allt Stockholms kranskommuner är nog lagom förtjusta i partiledningens svängning. Miljöpartiet lär däremot välkomna den nya moderata given i sak, även om ett mindre bilistvänligt M stör den miljöpartistiska strategin i huvudstaden.
Höstens budgetproposition kommer ge svar på hur pass konkret Reinfeldts förslag är. På alla nämnda områden kan kritiken från oppositionen inte bli skarpare än att regeringens planer är för blygsamma. Å andra sidan bäddar den politiskt breda samsynen för överenskommelser över blockgränsen, något som det varit alldeles för lite av under mandatperioden. En ändring här vore bra för Sverige.