Sedan hösten 2015 har flera partier ändrat åsikt i flyktingfrågor. Detta kan man ana när SVT (6/10) frågar riksdagspartiernas migrationspolitiska talespersoner på vad de lärt sig sedan dess.
Statsminister Stefan Löfvens (S) tal om ”Mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt när nöden är stor” på en manifestation till stöd för flyktingar i september 2015 rimmar illa med den flyktingpolitik som Socialdemokraterna bedriver i dag. Hösten 2015 används närmast slagordsmässigt men utan precision som en dystopi. Migrationsminister Morgan Johansson (S) har flera gånger tillskrivit skärpt asyllagstiftning som nödvändig för att Sverige inte ska hamna i en liknande situation igen.
Men påståendet är falskt. Det var fysiska gränshinder och avtalet med Turkiet, och inte åtstramningen av svensk utlänningslag, som minskade antalet asylsökande från 2016 och framåt.
I den politiska debatten har också föreställningen om en "hållbar och långsiktig" flyktingpolitik vuxit sig fast. Centerpartiets Jonny Cato gjorde sig skyldig till denna formulering i intervjun.
Det finns skäl att lägga ner den diskussionen.
Lagstiftningsarbete har ingen slutpunkt. Lagar ändras när det finns behov och när kunskapsläge och styrkeförhållanden i riksdag förändras. Överenskommelser partier emellan kan också brytas om nya majoriteter kan genomföra en annan politik.
De två tidigare Alliansenpartierna Kristdemokraterna och Moderaterna har närmat sig Sverigedemokraterna i politik och retorik. Brottslighet och migration kopplas samman. Men också på andra sätt har man tagit till sig det sverigedemokratiska språkbruket.
I en debattartikel i Aftonbladet i september argumenterade Moderaternas EU-parlamentariker Tobias Tobé för att EU behövde ha åtgärder för att stävja ”missbruket av asylrätten”. Anledningen? Många som ansöker om asyl får inte uppehållstillstånd. De som får avslag kallar han för ekonomiska migranter. Ett begrepp inte sällan använt av Sverigedemokraterna.
Att europeiska myndigheter avslår en asylansökan innebär, enligt moderaten, att asylrätten missbrukas. Hur kan man landa i en sådan slutsats? Skäl för avslag kan bero på flera olika anledningar. Lagstiftning och praxis förändras över tid.
Gränsen för när en människa behöver skydd är inte heller knivskarp. Att bedöma om någon har ett skyddsbehov är svårt. Människor flyr sitt hemland av olika skäl. Det kan handla om politisk eller religiös förföljelse, eller krig.
Det kan också finnas andra skäl, som att undfly knarkbaroner eller en fiendeklan. Sådana skäl är svåra att bevisa och beviljas asyl på, även om hotbilden mot individen kan vara överhängande och verklig. Att kalla dessa människor "lycksökare" eller "ekonomiska migranter" är att vara okunnig om, alternativt likgiltig inför, deras livssituation.