Det mycket sällsynta och mycket spektakulära brottet gör inte hela samhället otryggt, även om det naturligtvis blir mycket uppmärksammat.
Sverige är inte ett otryggt land. Såväl dödliga som flera andra slags våldsbrott är förhållandevis ovanliga här jämfört med en mängd andra läder. Tendensen över lång tid är också minskande, inte ökande.
Det är bra att komma ihåg det, och behålla sans och balans även efter hemska brott, som de på en skola i Trollhättan i går. Risken att en enskild skolelev eller vuxen i Sverige ska råka ut för något sådant är mikroskopiskt liten.
Däremot finns ett internationellt mönster, för sällsynta men ytterst otäcka brott, där mördare som vanligen är yngre, störda – ibland men inte alltid narkotikaskadade – män dödar många elever och lärare på skolor. Sådana brott kan inspirera andra störda personer som är uppfyllda av extrema hållningar och människoförakt. Sverige har varit förskonat länge, men närliggande länder som Finland och Tyskland har drabbats. Svensk vapenlagstiftning gör det också mindre sannolikt att detta slags unga män har tillgång till skjutvapen. Hade det varit ett automatvapen och inte stickvapen i Trollhättan i går hade något långt värre inträffat.
Ett vilseledande sidospår är däremot att morddramat i går kommenterats som om det hade sina rötter i stadsdelens miljö och befolkning eller i att skolan varit en öppenhet som gjort den sårbar. Detta villospår drevs med ensidighet och korttänkthet i Rapport i går, och även av nuvarande ordförande i Lärarnas Riksförbund.
Andra mord på flera elever i skolor i Norden har tvärtom skett i småstäder eller samhällen i landsorten, som inte haft den minsta likhet med förortsmiljön i Trollhättan. Ett återkommande drag som uppmärksammades bland annat efter skolskjutningarna i Kauhajoki och Jokela i Finland var däremot att båda gärningsmännen själva angav människohat och religionshat som motiv för massmord och självmord. Ett liknande massmord riktat mot ett kyrkligt församlingshem i USA nyligen hade en gärningsman med liknande personlighetsdrag, men en inspiration från våldsam, rasistisk extremism. Det är tydligt att spår av båda slagen av hatläror finns på ett konto på nätet som gärningsmannen i Trollhättan lämnade efter sig, men säkra slutsatser bör få vänta på utredningen.
Dessa sorters idéer, som leder in i nihilism och människoförakt, är i vart fall en klar riskfaktor för våldsdåd med såväl rasistisk som annan ideologiskt extrem prägel.
Det finns mycket av hatläror och våldsdyrkande nihilism på nätet som kan få unga män med störningar att spåra ur ännu mer. Den mycket omfattande, och ofta organiserade och partidrivna hatspridningen mot invandrare och mot demokratiska förtroendevalda är här utan tvekan oroande när det gäller att öka risken för olika slags våldsdåd som kan drabba enstaka medmänniskor eller mer politiska mål. Flera bränder på senare tid kan misstänkas ha sådan bakgrund. Näthatet efter dådet i Trollhättan riktades delvis mot brottsoffrens familjebakgrund och hudfärg.
Oavsett vad som senare kan klarläggas om gärningsmannen är det bättre ju fler som med eftertryck vänder ryggen åt och tar avstånd från dessa dåd och denna uppvigling.