Landstinget Sörmland får ingen ny politisk majoritet. I stället får landstinget en styrande minoritet, bestående av Socialdemokraterna, Folkpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. Nuvarande tre majoritetspartier sitter alltså kvar och får sällskap av Centern.
För att sätta samman de nya nämnderna krävs valteknisk samverkan med Vänsterpartiet som då får vissa eftertraktade nämndposter och ett inflytande över budgeten. Så det nya styret är kanske inte en minoritet ändå, utan någon form av halvmajoritet.
De deltagande partierna har säkert goda förklaringar till upplägget. Valets segrare, partiet Vård för pengarna, fick en nyckelroll i samtalen för bildande av en ny majoritet. Miljöpartiet och Folkpartiet utannonserade till och med sina förhandlingar med VfP. MP och FP pekade ut områden där de trodde sig kunna nå samsyn med det nya partiet. Även Moderaterna visade intresse av att få med Vård för pengarna i ett nytt landstingsstyre.
Av det blev det inget. Orsakerna går att spekulera om. Klart är att VfP:s huvudfrågor är svåra att hantera för andra partier, och det på goda grunder. En nedmontering av den politiska organisationen, en försvagning av folkstyret till förmån för tjänstemannastyret, är inte bra för demokratin.
Ett fast samarbete mellan Socialdemokraterna och Moderaterna är i sin tur mycket svårt i detta landsting, där de främsta hindren finns på ett personligt snarare än politiskt plan. Det har uttalats många hårda ord mellan S och M under den gångna mandatperioden.
I den meningen kan utfallet av förhandlingarna förefalla naturlig. Ändå är ett halvmajoritetsstyre med deltagande av Vänsterpartiet inte vad Landstinget Sörmland behöver. På riksplanet gjorde V motstånd mot vinster hos bland annat vårdentreprenörer till sin huvudfråga i valet. Ett inflytande för partiet i landstinget riskerar att ge sörmlänningar mindre valfrihet i vården och göra den mindre tillgänglig än vad som annars varit fallet.
Alternativet är ett landstingsstyre – S, FP, MP och C – som styr i minoritet på riktigt. En sådan ordning vore en återgång till den svaghet och instabilitet som rådde innan S, FP och MP bildade majoritet 2008. Landstingsledningen kommer inte kunna fatta impopulära beslut och bli utlämnad till lokala opinioner.
Att samtliga partier i den nuvarande majoriteten har tappat landstingsmandat men sitter orubbat kvar med stöd av ytterligare ett parti, som också gick bakåt, är även en tveksam signal till väljarna.
Men det finns förstås en väg till. Landstingsstyret faller isär och/eller ombildas till en majoritet under mandatperioden. En sådan utveckling vore den bästa. Landstinget Sörmlands historia visar att en effektiv politisk ledning är en som lutar sig mot en stabil majoritet i fullmäktige, där alla partier som ingår i majoriteten tar fullt ansvar för fattade beslut.