I förra veckan rapporterades om att könsstympade kvinnor nu för första gången i Sverige kan få sina underliv återskapade med hjälp av rekonstruktiv plastikkirurgi. Därmed ges de en chans att återta makten över sin egen kropp och sexualitet. Mer resurser måste dock tillföras för att fler ska kunna få hjälp.
Enligt en uppskattning från Socialstyrelsen kan så mycket som 38 000 kvinnor i Sverige ha könsstympats. Siffror från Världshälsoorganisationen (WHO) visar att cirka 125 miljoner nu levande kvinnor, globalt sett, har utsatts.
Könsstympning är ett barbariskt uttryck för en föråldrad ordning, där den kvinnliga sexualiteten ses som något som kan ägas och kontrolleras av andra än henne själv. Sedvänjan kan inte kopplas till någon enskild religion utan förekommer bland såväl kristna som muslimer. Mest utbredd är den i vissa afrikanska länder – såsom Somalia, Guinea och Eritrea – men den existerar även i exempelvis Jemen och Irak. Ingreppen innefattar stora risker som i värsta fall kan sluta med att den utsatta förblöder. Också för dem som överlever väntar smärtsamma och livslånga konsekvenser.
Bland de svenska flickor och kvinnor som har könstympats har merparten, enligt Socialstyrelsen, sitt ursprung i Somalia, Eritrea, Etiopien, Egypten och Gambia. Ingreppen har skett innan de kom till Sverige. Men nu finns alltså en chans för dem att få kirurgisk hjälp.
Hannes Sigurjónsson, ST-läkare vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna, har redan utfört en lyckad operation för att återskapa underlivet på en könsstympad kvinna. Tre ytterligare står i kö för att genomgå samma behandling. I Sverige är det i dag endast Sigurjónsson och hans kollega Kalle Lundgren som har specialistkompetens inom området.
Sveriges Radio, Vetenskapsradion, skriver på sin hemsida att studier i Frankrike – där metoden först utvecklades – visar att 98 procent av dem som opererats uppger att smärtan har minskat samt att de har fått bättre känsla i klitoris och, i många fall, förbättrad förmåga att få orgasm. Det senare beror på att hela klitoris inte kan skäras bort vid könsstympning – kvar lämnas alltså delar som genom kirurgi kan lyftas fram.
Det råder inget tvivel om att operationer av den här typen är viktiga. Rent konkret handlar det om att rätten till den egna kroppen återförs till kvinnor som har berövats den.
Verksamheten måste nu utökas så att fler kan erbjudas hjälp. Det är trots allt cirka 38 000 svenska kvinnor som berörs. I ett mejl till ledarredaktionen skriver Sigurjónsson: "Detta är en ny patientgrupp för oss inom rekonstruktiv plastikkirurgi. Som alltid är vården hårt belastad och mer tid, liksom resurser behövs ... Det viktigaste för patientgruppen förutom möjlighet till direkt vård och behandling är att vi har resurser och möjlighet att bedriva forskning och utvecklingsarbete."
De resurser som Sigurjónsson efterlyser måste ges. Det handlar om människors frihet och värdighet.