Men vi kunde rätt snabbt övervinna den mest akuta krisen som kulminerade 2009-10. När flera andra EU-länder fortsatt som krisekonomier hör Sverige till dem som i stället kunnat begränsa även de långsiktiga effekterna.
Den svaga exportefterfrågan påverkar jobb och ekonomisk politik även i år och nästa år. Men slående efter snart två mandatperioder är att det som drabbat så många andra länder faktiskt undvikits här. Sverige har gjort en rad saker mycket mer rätt än andra, både efter 2006 och under en längre period från omkring 1990 och framåt. De senastebesvärliga åren har hanterats med bara en bråkdel av de ökningar, av först arbetslöshet och sedan sjukskrivning och förtidspension, som följde när den ohållbara svenska inflationsekonomin till sist bröt ihop 1989-1992.
Det är därför Sverige de tre senaste åren haft den lägsta andelen sedan 1990 av befolkningen i vanligen yrkesverksam ålder (20-64 år) som försörjts av sjukpenning, förtidspension, arbetslöshetsersättningar och arbetsmarknadsåtgärder samt ekonomiskt bistånd ("socialbidrag" som det kallades förr). Liksom i talet om växande ekonomiska klyftor finns visserligen många pusselbitar som sedda var för sig visar problem som är kvar eller ökar. Men i den vetenskapligt gjorda statistik som inte är utvalda pusselbitar utan fångar helheten blir helhetsbilden en helt annan och bättre.
Inkomstklyftor mäts med ett avancerat men rättvisande mått – "Ginikoefficient". Denna har varit näst intill oförändrad sedan regeringsskiftet 2006. För "bidragsförsörjning" tar SCB fram tabeller över hur många vuxna under 65 som försörjs av sociala bidrag och ersättningar, räknat som helårspersoner. Sex personer med a-kassa två månader var är alltså en helårsperson.
Senaste tabellen från SCB kom i veckan. Trots krisårens många återverkningar var det 2013 en aningen lägre andel för a-kasse- och arbetsmarknadsåtgärder än 2006. Jämfört med 2008 då den kraftiga högkonjunkturen hade sitt sista år har andelen förstås ökat. Men det är de aktiva åtgärderna som vuxit starkt, inte själva a-kasseberoendet som 2012 var tillbaka vid läget 2008, men ökat något sedan dess.
Den arbetslöshet som doldes i sjukskrivningar och förtidspensioner har minskat kraftigt. Dessa omfattade 2013 cirka 45 procent färre helårspersoner än 2006. Men tvärtemot vad som påståtts eller kunnat förväntas har detta inte lyft talen för öppen arbetslöshet så mycket. Ökningen av försörjda med "socialbidrag" är begränsad till 25000 helårspersoner, varav merparten kom direkt vid krisen 2009. Inte bra, men en rätt liten förskjutning i ett så svårt läge i världsekonomin och med andra påfrestningar som kunde ställt till med mycket mer.
Det är en ny, tydlig tendens att sjukskrivningar ökat igen varje år sedan 2010, även om förtidspensionärer å andra sidan gått i ålderspension och blivit färre. Detta och en utökning av aktiva arbetsmarknadsåtgärder är huvudförklaringen till att andelen bidragsförsörjda ökade något 2013 för första gången på länge (typiskt nog det enda i SCB:s stora material som SVT brydde sig om).
Det finns sannerligen problem i både folkhälsa och arbetsmarknad. Men helhetsbilden är inte galopperande elände utan tvärtom att ett kraftigt förvärrat tillstånd kunnat undvikas – medan åtskilliga framsteg också gjorts, trots att det varit jobbigt och inte så smärtfritt.