Ledare: Detta är sista chansen för SAS

Så kom beskedet om sparpaketet för det krisande flygbolaget SAS. Det mesta som det hade spekulerats om finns nu på pränt.
SAS planerar att göra så som så många andra företag i kris tvingats göra före dem: avyttra säljbara tillgångar och minska antalet anställda. Marktjänsten ska säljas och det norska dotterbolaget Widerøe likaså. 800 tjänster ska bort i Sverige, Norge och Danmark.
Antalet personer det berör är troligtvis större än så eftersom många arbetar deltid. Därutöver uppmanas de anställda som blir kvar att gå med på en lönesänkning på omkring 15 procent samt ändrade pensionsvillkor. Ledningsgruppen sänker sina löner med 15-23 procent. Vd Rickard Gustafsson vill också dra sitt strå till stacken och meddelar att han sänker sin lön, med 20 procent. Det är en tydlig signal att alla måste hjälpas åt att ta SAS ur krisen. Det som nog var menat som en fin gest torde ändå sticka i ögonen på de anställda som har de lägsta lönerna. De skulle ta nästan tio år för dem att tjäna lika mycket som vd:n sänker sin årslön med. Det behöver knappast sägas att han har större marginaler än de. Så vd:ns uppoffring på två miljoner är inte så mycket att yvas över.
Det är bra att svenska staten inte skjuter till mer skattepengar. Ytterligare ägartillskott vore respektlöst mot skattebetalarna och en politisk katastrof, åtminstone för den svenska regeringen. Nu stannar det vid ett lånelöfte.
Utöver det svenska lånelöftet finns även ett löfte från Wallenbergsfären och garantier från den norska och danska staten. Utöver det har
ett antal banker gått med på att förlänga lån som redan finns fram till i mars 2015. Det ger SAS lite drygt två år att komma på fötter.
Det statliga ägandet har varit på gott och ont för SAS. I decennier har det funnits en livlina i form av skattepengar från Sverige, Norge och Danmark. Livlinan har dock också fungerat som ett sänke. Uppbackningen av staten har bidragit till att krisen har blivit så djup. Man har försökt driva flygbolaget på samma sätt som man alltid gjort. Företagsledningen har förlitat sig för mycket på lojalitet från svenska, norska och danska flygresenärer. Alltför många av dem har dock tittat i plånboken i stället för på service och komfort som argument för vilket bolag de väljer när de ska ut och flyga.
SAS har stått på ruinens brant förut, för bara tre år sedan. Då liksom nu fanns tillgångar att sälja, ett överflöd av personal att göra sig av med. Vid det här laget är det uppenbart att bara spara och göra sig av med anställda inte räcker, inte på en marknad där konkurrensen är så stenhård som flygbranschen.
Det är nu det gäller för SAS – avveckling av hela eller delar av bolaget eller sprattlande ett tag till. För långsiktig överlevnad krävs mer än så. Bolaget måste visa att det kan klara sig utan statliga pengar. Senast nu på söndag måste företaget och fackförbunden vara överens. Gör de inte det, blir det inga lån på 3,5 miljarder kronor som företagsledning, ägare och långivare förhandlat fram. Då är SAS slut.
Det vore den sämsta utgången för företaget. Många människor blir arbetslösa och de skattemiljarder som har plöjts ner i SAS går definitivt förlorade.
Det bästa vore om man fick ordning på flygbolaget, utan ytterligare ägartillskott, och sedan sålde företaget för en hygglig slant. Frågan är bara om inte ägarna har missat denna möjlighet med ett antal år.