Ryssland kommer inte att tillåtas återvända till G7-gruppen så länge Vladimir Putin är president. Han kommer aldrig mer att sätta sig vid det mötesbordet. Det beskedet gav Kanadas premiärminister Stephen Harper i en intervju förra veckan, inför G7-gruppens möte i Tyskland.
Under ett antal år var denna grupp rika industriländer plus Ryssland känt som G8 men återgick till att vara G7 efter den ryska ockupationen av Krim och östra Ukraina. Harper sa att beslutet att åter släppa in Ryssland i gruppen kräver enhällighet och att Kanada kommer starkt motsätta sig detta.
Någon sådan diskussion finns visserligen inte på kartan men Kanadas premiärminister föregriper den och går mycket längre än någon västledare. Budskapet är att förtroendet för Putin är förbrukat. Oåterkalleligt.
Kategoriska ställningstaganden av det här slaget är mycket ovanliga i mellanstatliga relationer. Å andra sidan är Putinryssland är lika ovanlig aktör på den internationella arenan. Härskaren i Kreml sprider död och förstörelse och visar demonstrativt att han inte erkänner någon lag och rätt.
En kanadensisk premiärminister reagerar särskilt starkt på övergreppet på Ukraina. Kanada är hem för mer än en miljon personer av ukrainskt ursprung – resultatet av flera migrationsvågor med början på 1890-talet. Men fler västledare borde dra samma slutsats som Harper.
Samtalskanaler med Ryssland bör finnas. Försök att integrera dagens ryska regim i västdemokratiernas institutioner är dock dömda att misslyckas. Detta Ryssland lever nämligen efter ett helt annat värdesystem än demokratier.
Putin betraktar säkerhet och ekonomiska framsteg som ett nollsummespel. Han anser inte att fred byggs bäst av ömsesidig respekt och goda relationer till grannstater, utan genom intresse- och buffertzoner, en offensiv militär doktrin och inte minst destabilisering av andra länders inrikespolitik.
Och Putin spelar aldrig med öppna kort. Förställning och lögn är hans signum. En sådan aktör är knappt möjlig att förhandla med. Att åter släppa in Putin i det mellanstatliga umgängets finrum ska då inte komma på fråga – inte nu, inte någonsin.
De anständiga staternas agerande gentemot Putinryssland bör i sin tur hålla sig till några enkla linjer. Det handlar om att göra priset för rysk aggression så högt som möjligt. Det ska ges i form av internationell isolering, sanktioner men även hjälp, inklusive militär sådan, till den som är utsatt för aggressionen.
På längre sikt gäller det ett leverera budskapet till den ryska eliten att den väg som landet har valt leder till fördärv för Ryssland.
Det finns inga garantier för att något av detta kommer att ge snabba resultat. Men dessa verktyg är det som den demokratiska världen har till sitt förfogande. De bör användas fullt ut.