På onsdag går tiden ut. Men långt innan dess har miljoner privatpersoner skickat in sina deklarationer med datorn eller telefonen. De energiska uppmaningarna att låta bli pappersblanketterna har haft effekt. Fast i hög grad handlar de ju om att förenkla för myndigheten, inte bara för skattebetalarna.
Skatteverkets pedagogiska insatser för att uppmuntra till deklaration via internet är värda en del beröm. Tyvärr kan detsamma inte sägas om de pedagogiska ambitionerna att sprida insikt om skattesystemets uppbyggnad och det verkliga skatteuttaget.
Blanketter och taxeringsbesked är snarare utformade så att de motverkar kunskap om sammanhangen. Så måste det inte vara.
Deklarationen är ju inte bara en obligatorisk liten arbetsinsats för att ge upplysningar om inkomsterna och bekräfta eller korrigera de siffror arbetsgivare, banker och andra lämnat in. Den ger ju också ett tillfälle att ta en titt på den privata ekonomin och skaffa sig ett stycke samhällskunskap.
På deklarationsblanketten klargörs inte ens den för skattesystemet grundläggande uppdelningen mellan arbets- och pensionsinkomster respektive kapitalinkomster och dithörande avdrag. De blandas på ett sätt som kanske är blankettekniskt bekvämt. Men blanketten döljer att löne- och företagarinkomster beskattas tillsammans medan schablonavgiften på fastighetsvärden hör ihop med kapitalbeskattningen och är en intäktspost på samma ställe där avdragen på bostadslånen är en kostnadspost.
Om detta är svårt att göra tydligt på pappersblanketten – och än mer i dess nätbaserade motsvarighet – borde det åtminstone vara enkelt att ställa upp taxeringsbesked och sammanställningen av individens skatter så att de sprider klarhet mer än dunkel.
Men i de besked som kommer från Skatteverket då taxeringen är klar staplas helt olika slags belopp på varandra. Skatterna skiljs inte ens från det som inte är skatter. Pensionsavgiften, som individen i huvudsak betalar till sig själv, är hopblandad med det övriga. Det ger en skev bild, pensionerna ser fortfarande ut att vara en del av skattetrycket på arbete, som de var före den stora pensionsreformen.
Det görs inte heller en tydlig skillnad mellan det som är inkomstbeskattning och sådana bidragsformer som rut- och rotpengarna.
Delar av skattereglerna underlättar inte heller informationen om hur systemet fungerar. Den verkliga marginalskatten är inte så lätt att se. Det beror inte minst på onödigt komplicerade skattereduktioner och upp- och nedtrappningar av grundavdraget.
Det är i detta som jobbskatteavdragets regler är insnärjda. Dess belopp i kronor syns ju på taxeringbeskedet, men inte hur regeln har sänkt skatten på löneökningar i breda inkomstskikt.
Den mer slagordsmässiga skattedebatten underlättas när Skatteverkets information är otydlig. Men det går faktiskt att göra blanketter och framför allt taxeringsbesked mer upplysande, även utan mer omfattande ändringar av skattetryck och skattesystem.