En halv miljon euro spenderades på resor under de två första månaderna 2016, rapporterar bland annat The Guardian (9/8-17). Varje av kommissionärerna spenderad euro bör självfallet granskas, därför är det bedrövligt att kommissionen inte offentliggör mer.
Kommissionen har inte redovisat allt AIE begärt ut. Den försökte sig på en "kompromiss", och redovisade endast januari och februari 2016. De kallade "kompromissen" för ett "rättvist förslag" i sitt enhälliga beslut – och hänvisade till att det var ett alldeles för omfattande administrativt arbete att bevilja allt som begärts ut. En, i svensk kontext, barock undanflykt
Det är inte otänkbart att kommissionen valt bort att redovisa månader där de har mer att dölja. Frågan har nu tagits vidare till unionens ombudsman.
EU har inte samma öppna offentlighetstradition som de nordiska länderna. Vid dess bildande antogs en veritabel sekretessprincip. Men under 90-talet, omkring det finländska och svenska inträdet i unionen valde britterna att ta ett steg närmare en nordisk offentlighetsprincip. Reglerna har sedan dess förbättrats avsevärt – men är inte jämförbara med svensk lagstiftning.
Redan i juni förra året anklagade Brexitkampanjaren Priti Patel kommissionen för att leva ett höjdarliv på skattemedel (The Guardian 13/6-16). Han påstod att anställda levde jetsetliv under sina utlandsuppdrag. Det visade sig senare att det handlade om internationella toppkonferenser. Även då belystes frågan om flyg- och boendeutgifter.
En av kommissionärernas uppgifter är att besöka medlemsländer och utomeuropeiska länder. De får, om flygtiderna inte passar med schema och arbetsuppgifter, hyra privata plan. Kommissionen har inte egna till sitt förfogande. Men undantaget används sällan, främst av toppkommissionärer med små tidsmarginaler. Planen delas ofta med andra resande kommissionärer eller EU-rådsmedlemmar – för att dela på kostnaderna.
De allra flesta av de 28 kommissionärernas reseutgifter är skäliga under de två redovisade månaderna. Det finns ingen anledning att tro något annat om övriga månader. Men även dessa uppgifter borde också vara tillgängliga för granskning.
Fem kommissionärer utmärker sig, i synnerhet EU:s motsvarighet till utrikesminister, Federica Mogherini. Hennes utgifter för resor och boende låg strax över 96000 euro. Varav 75000 gick till en officiell tripp till Azerbajdzjan. Hon står för en omfattande del av utgifterna under perioden.
Ordföranden Jean-Claude Juncker, som sällan lämnar Bryssel, lade bortåt 32000 euro på sex turer, en tvådagarsresa till Rom stod för en betydande del. Övriga tre av topp fem arbetar med internationella frågor och bistånd – som innebär en hel del resande med snäva scheman.
Det är utmärkt att EU-kommissionen successivt blir mer transparent, allt eftersom medlemsländer och medborgare sätter press på kommissionen. Det öppnar för klok kritik av hur medlemsländernas avgifter används.
EU-kommissionens utgifter för resa och boende är dyra, men det är inte det som är skandalen.