När militären i februari avsatte diktatorn Hosni Mubarak hälsades den som befriare av de protesterande massorna. Men under sitt nio månader långa styre har militärrådet varit en besvikelse. Den säkerhetsapparat som byggdes upp under Mubarak finns kvar och har inte reformerats. Tiotusentals civila egyptier har dömts för civila brott i militärdomstolar där rättssäkerhet saknas. Undantagslagar som gör det möjligt att fängsla människor på obegränsad tid utan rättegång har inte bara behållits utan även utvidgats. Journalister har gripits.
Militärrådet har beslutat att inte låta utländska valobservatörer bevaka parlamentsvalet som inleds nästa vecka. Tidpunkten för övergång till civilt styre har gång på gång skjutits framåt i tiden och anges nu till slutet av 2012 eller början av 2013.
Och så det senaste beskedet: militären vill även därefter ha en konstitutionell roll, likt den Turkiets försvarsmakt hade under många år, samt vill stänga militärens ekonomi för parlamentarisk insyn.
Detta besked var den gnista som tände de senaste protesterna men missnöjet med militärrådet har pyrt länge. Det står nu klart att militären inte har någon klar idé om hur Egypten ska styras men släpper ogärna greppet om makten. Ett viktigt skäl är just att generalerna vill slippa civil kontroll över militärens affärsverksamhet, som enligt vissa uppskattningar täcker en tredjedel av landets ekonomi men har inte alltid koppling till försvarsmaktens behov.
De demokratiska krafterna är i sin tur dåligt organiserade, splittrade och har oklar politisk legitimitet. Därmed har de heller inte kunnat agera som en stark motpart till militärrådet.
Men det kan snart ändras. Nästa vecka inleds parlamentsvalet. För första gången kan Egypten få ett folkvalt politiskt organ som blir befolkningens legitima företrädare. Därför är det hoppingivande att militärrådet lovar att valet blir av som planerat.
Detta egyptiska val är samtidigt en komplicerad och utdragen historia som pågår i över två månader, med allt vad det innebär av risk för störningar och valfusk. Här har omvärlden en roll. Militären måste få veta att den har ögonen på sig och förväntas garantera att valet blir fritt och att övergången till civilt styre därefter sker snabbt. Det är viktigt inte bara för Egypten. Hela regionen påverkas av det som händer i detta arabvärldens politiska och kulturella centrum.